När jag var liten kunde man fördriva dagarna med att hälsa på folk. Jag minns det som igår. Det var någonting som främst inföll på helgen. Jag minns att man aldrig behövde någon inbjudan eller ens ringa i förväg. Man knackade bara på. Och folk öppnade dörren och man pratade bort en stund över ett par koppar kaffe och några kakor. Det var hemskt trevligt. Det hette att man hade främmat. Det var en fin tid. Ingen brydde sig om ifall det var städat eller inte, eller om man hunnit duscha och sminka sig. Ma bara kom över spontant och det fanns alltid en bulle i frysen.
Jag önskar att det skulle vara så nu med. Men folk är väl för stressade antar jag. ♥