Hemligstämplat
I fredags tog jag och pumpsängen tåget upp. Vi mötte mamma och köpte jeans. For till mormor och for hem med Therese på släp. Släpet packade vi upp och stuvade undan mätet i garaget. Therese stuvade undan sig själv hos Povel.
Mitt i packande och stuvande fick vi bevittna världens åttonde under. Vägen hade varit lång och svårframkomlig. Kissregn och blåst pinade landskapet. Men det tog inte lång tid innan alfahannarna närmade sig varann. Det var majestätiskt att beskåda. De båda silverryggarna cirkulerade om varann, sprätte i singeln och slog sig för bröstet. David Attenborough i tropikhjälm hade varit maraschinokörsbäret på toppen av puddingen.
"Jag har en filt som jag brukar lägga över framrutan, då fryser det minsann inte på."
"Jag har en likadan i stugan och den står utan värme i fyra månader om vintern."
Jisses.
Hemligheternas tid. Kollationeringsdagar i sommarteaterns förlovade land. Äntligenäntligenäntligen. Vi satt i ring, klämde billiga skämt och ostmackor. Mätta och vägda, blev vi senare fotograferade, intervjuade och provade. Provningen gick jättebra, dock inte för mig. Jag nervosciserade bort ena provet totalt men satte dock den roll jag egentligen inte ville ha. Eller kanske inte visste att jag ville ha. Vad vet man? Provspelningsångesten kulminerade, avtog och släppte senare i välbehövlig ölkväll. Jag, Tess och grabbarna. Gutt som fan, trots en del blickar från det gamla. Och från det nya också för den delen.
Dagen efter var sömnig och återigen i ring. Rolldelning och manusläsning. Underbara, någotnågot ojämna och personspäckade manus. Rolldelningen blev en liten besvikelse, men inte så stor som den kunnat bli. Jag är glad att det blev Therese, att det blivit nån annan hade jag inte kunnat ta. Men Fröken Karin och jag ska nog komma överens.
Kvällen spenderades ännu sömnigare på Povels spelklubb. Jag vann Sverigespelet med ren tur och kvinnlig finess. Veckoavsked med sötaste sambo, pommes på McDonalds och något litet, mjukt och hemligt från någon inte så liten men ändock lika hemlig avslutade min kväll. ♥
Mitt i packande och stuvande fick vi bevittna världens åttonde under. Vägen hade varit lång och svårframkomlig. Kissregn och blåst pinade landskapet. Men det tog inte lång tid innan alfahannarna närmade sig varann. Det var majestätiskt att beskåda. De båda silverryggarna cirkulerade om varann, sprätte i singeln och slog sig för bröstet. David Attenborough i tropikhjälm hade varit maraschinokörsbäret på toppen av puddingen.
"Jag har en filt som jag brukar lägga över framrutan, då fryser det minsann inte på."
"Jag har en likadan i stugan och den står utan värme i fyra månader om vintern."
Jisses.
Hemligheternas tid. Kollationeringsdagar i sommarteaterns förlovade land. Äntligenäntligenäntligen. Vi satt i ring, klämde billiga skämt och ostmackor. Mätta och vägda, blev vi senare fotograferade, intervjuade och provade. Provningen gick jättebra, dock inte för mig. Jag nervosciserade bort ena provet totalt men satte dock den roll jag egentligen inte ville ha. Eller kanske inte visste att jag ville ha. Vad vet man? Provspelningsångesten kulminerade, avtog och släppte senare i välbehövlig ölkväll. Jag, Tess och grabbarna. Gutt som fan, trots en del blickar från det gamla. Och från det nya också för den delen.
Dagen efter var sömnig och återigen i ring. Rolldelning och manusläsning. Underbara, någotnågot ojämna och personspäckade manus. Rolldelningen blev en liten besvikelse, men inte så stor som den kunnat bli. Jag är glad att det blev Therese, att det blivit nån annan hade jag inte kunnat ta. Men Fröken Karin och jag ska nog komma överens.
Kvällen spenderades ännu sömnigare på Povels spelklubb. Jag vann Sverigespelet med ren tur och kvinnlig finess. Veckoavsked med sötaste sambo, pommes på McDonalds och något litet, mjukt och hemligt från någon inte så liten men ändock lika hemlig avslutade min kväll. ♥
Kommentarer
Trackback