Åter plats på scen för Regina Larsson. Workshop på Lilla Teatern. Fan så befriande att leka skådespelare igen. Synd att kräksjukan drivit allt som kunde kallas muskelstyrka och kondition ur min klenbleka lekamen. Jag orkade skvatt ingenting. Men det lilla jag var med på var guld värt. Satan vad jag längtar till sommaren!

Jag ser på Beck , ett litet helgnöje jag har. "Den svaga länken". Jag har aldrig sett filmen, men jag vet vem mördaren är. Jag träffade honom som hastigast igår. Trevlig. Men i de djupaste vatten... Tydligen. Dock är jag besviken. "Min vän är med i Beck", sa han. Åhå, tänkte jag, detta måste ses. Och så dör grabben inom en halvtimme. Jisses. Han va bra på bild iallafall. Och ett vackert lik. Det är ju bra att veta då vi alla den vägen skola vandra.
Snyggt exemplar iallafall, det kan man inte ta ifrån honom.

Brödbak. Jag har gjort bröd. Det blev gott och inte dödbakt. Men jag behövde inget bröd och frysen är full. Jag stekte också quornfärs med tacokrydda. Jag va sugen, men det fanns inget hemma att ha till. Färsen ligger i en skål i kylen. Jag kommer glömma bort den och inte äta den. Jag gör sånt här när vardagen tar stryptag. Vardagen och tristessen, när jag känner att jag borde göra nåt nyttigt. Och så blir det fel. Jag har kass självtiming.
Nu ska jag sluta låtsas att jag har något att skriva. Vem försöker jag lura, really? Detta är bara utfyllnad. Ett pliktskyldigt inlägg till följd av Tessis klagan "Folk skriver för lite blogg!" Så skrev jag blogg.
Så var det och så är det. Sov sött alla, sov sött Tess. ♥