Den första maj tvåtusennio demonstrerade Therese och jag våldsamt mot allt vad välmående och sinnesnärvaro heter. Himmel vad bakfulla vi var. Vi vandrade som i ett töcken hela förmiddagen, men lyckades ändå uppfinna de mest ljuvliga stjärtrullar, somna i solen och lägga levern i Coca-Cola.
Senare på dagen hasade vi ner till Lokstallarna för att mötas med Hem till havet-ensamblen. Sol, ekologiska klementiner, långbord, eldsjälar, nytt manus och kärt återseende av regissör gjorde följande fyra och en halv timme av pratande och blötande och stötande uthärdliga. Mot slutat var jag dock oförskämt sugen på att komma hem, trots kaffe, kakor, pjäsläs och bakgrundhistorieberättande. Vi missade Wolverine på Bio Metropol, hemskt synd, men vi hade antagligen somnat. Pommfritt på Marinan fick duga. Inget duger som billiga pommes med lite för stark sås dagen efter.

Nu längtar jag lika mycket efter att få börja med Hem till havet, som att få repa Hemligheternas Tid på heltid. Jag har köpt det tre första böckerna i Sven Edvin Saljes kvintologi om Kjell Loväng, som CG har baserat sitt manus "Hem till havet" på. Jag fick veta mer om min roll också. Birgit Larsson ska jag spela, kommer till bygden som sjuksköterska och förtrollar huvudpersonen alldeles. Gifta mig ska jag göra på scenen, och kanske dö också. Sånt man bara gör en gång i sitt liv. Känns stort på nåt vis. Och skönt. Då har jag det gjort liksom. Check!
Jag har inte fått kläm på hur stor rollen är, men någon liten fluglort är det inte. Åh, vad sugen jag är på att läsa böckerna och sätta mig in i serien, lära mig människorna och Birgit. Men det får bli till sommaren, när Karin är färdig och Hemligheternas tid rullar på ganska så utav sig självt. I sommar helt enkelt. Då ska jag vara Karin och vid sidan av börja umgår med Birgit. Nionde augusti börjar vi.
Tills dess vill jag skaffa filmerna också. På dessa skuldror, Människors Rike osv. Tarps Elin är den enda jag har.

Jag har aldrig förut lagt märke till att jag har en underlig näsa.
♥