Hej. Inatt dog vi nästan. Trafikolycka. Jag satt i framsätet i P's lilla röda Toyotavagn då vi prejade vildsvinet, stort och fast var det, som en ponny. Vi körde av nacken på honom. Jag skrek. Nosen på bilen var intryckt, min dörr gick inte alls att öppna. Hjärtat slutade inte att bulta förrän långt efter vi kommit hem. Senare, i duschen, grät jag lite. Såhär ett dygn i efterhand är jag fortfarande öm i magen efter säkerhetsbältet.

Jag sitter i sängen. Pillar hårnålarna ur luggen och försöker få mitt gamla Back Packer att fungera. Imorgon spelar vi sista föreställningen av Hem till Havet. Blandade känslor förstås, men det går inte att förneka att det ska bli skönt när det är över. För första gången i livet känner jag Gu så skönt att vi snart slutar spela.
Ikväll orkar jag nog inte duscha, även om det kryper och kliar i huden och jag skulle behöva ställa mig bakom draperiet och skölja bort energin så jag åtminstone får ro att sova.

Jag har börjat fundera kring K. Jag har kommit fram till saker angående K. Nu ska jag bara våga.

Ikväll har jag för första gången allvarligt använt ordet älska, som ett verb, i benämningen aktivitet. Har aldrig hänt förr. Och ja, det lät ganska corny. Jag känner mig som en tönt.

South Park. Cola. Pyjamas. Gonatt.