Hej. Det är dags att ta tag i sitt liv. Dags att försöka iallafall. Skramla fram en plan B. Så att säga. Jag har ju en utbildning, men va fan. Jag känner ingenting för den. Ingenting. Tyvärr, jag önskar jag kunde känna nånting. Jag var inte redo att plugga när jag påbörjade den. Det var för intensivt och jag hade inte kännt efter. Jag vet vad jag vill men det var inte vägen dit. Jag vet fortfarande vad jag vill. Vägen dit är underlig och oviss. Jag behöver en plan B helt enkelt. Jag är inte gjord för att vara arbetslös. Jag klättrar på väggarna. Väggar är inte gjorda för att bli klättrade på. Då hade det haft bättre fästyta. Alltså tänker jag så att det knakar. Jag kan tänka mig somligt men det är för tidigt att säga ännu. ♥