Hej. Det heter ju att lida för konsten. Jag har börjat lite grann.
Tidigare idag promenerade sambo och jag till Loket för att leka teater och jobba på golvet lite. Hålla ångan uppe så att säga. Så hände det. Man kan säga att jag blev sårad i strid. Eller i oförlåtligt ograciöst framförd fridans, samtidigt skränande "Vad jag drömt om dig, lilla Elin sjuk av kondylom..!" Jag fick en speta i tån, tänkte Äsch den lilla, den kommer väl ut när den blir hungrig.
Icke! Några timmar senare på kalas hos kära extramoster K började det bulta och värka alldeles galet i foten. När jag kom hem drog jag ut en kvadratcentimeter K-märkt scenbrädgolv ur min tå. Nu blöder det varma vinbärsgeléröda bäckar ur densamma. Snyft.
Jag lider. Av konsten. Och av trampdynesår och svullen ytterdörr.
Foten suckar och är öm. Jag håller stackars tassen högt och hoppas slippa blodförgiftning och kallbrand. ♥