Hej. Lördag morgon. Alltså i morse. Klocka ringer, det silade ljuset under rullgardinen avslöjar det kroppen redan skvallat. Tidigt. Mörkt. För tidigt.
Lördagsmorgnar ska vakna långsamt. Varsamt, med varma händer. Ingen Karl, inga händer. Istället flåttigt hår, smink från igår och kaviarsmörgås i bilen. I bilen till teatern. Stress, stress. Fråga mig inte om jag är nöjd om jag inte nämner det själv. Just nu är det enbart ångest.
Längsta lördagen på länge. K-längtan har satt igång som tidsbestämt, precis på sekunden. En vecka kvar. Kanske.
Lördag kväll. Är det nu, om nån timme eller två, som alla får en timme i present, bara genom att skruva på visarratten på uret? Jag önskar jag visste vart jag förlagt mitt älskade Karin-armbandsur. Det hade varit fint att få det att fungera. Om jag får en timme inatt, vad ska jag göra med den? Sitta här, i ensamheten framför min dator, i kalla skenet från skärmen? Ska jag sova ut, stoppa en film i dvd:n eller hoppas på ett sött "Du är så tokigt fin"- samtal från fylle-K? Tyfft val. Sambo sover. Jag kan omöjligt frambringa någon slags form av sömnighet. Min mage i synnerhet. Stress, stress. Aj. ♥