...att vakna ensam och lite ledsen för att sedan hitta spår av svart halsduksludd i sängen, och känna att det nog ändå är värt att stiga upp fastän han inte längre är i närheten. ...att streama senaste South Park episoderna och eftermiddagsslumra på sängen, framför datorn med världens finaste förkylningssnusandes på armen. ...att återfinna gamla byxfavoriter som får rumpor att se ut som om de inte är av denna värld, och man minns inte exakt varför man inte använt dom på ett år eller två. ...att inte riktigt bli lyft, men nästan. ...att bli vill-ha-sugen på en gammal barnfavorit som aldrig riktigt lämnat hjärtat. Mumin forever. ...att ta de nedersta trappstegen i ett dödsföraktande språng och hoppas att kan inte bryter tån när man landar på hallgolvet. Som när man var liten. ...att ut prova ljusblå teaterkostym á 1939 och i hemlighet hoppas på att man aldrigaldrig behöver lämna tillbaka plaggen.

♥