På onsdagar, när helgen är långt bort på båda hållen och min fina befinner sig 15 mil sydväst. När solen strilar in genom bubbliga fönsterrutor eller höstregn och höstvindar ilar utanför. Då infinner sig suget. Jag måste få vara med Lisa, höra hennes röst. Vila hakan i min hand och blunda mig bort litegrann.
Bli varm om hjärtat och bli inspirerad. Och så är hon ju så himla vacker också!




Någon att döpa en dotter efter. ♥