Hej. Här hemma är det vansinnigt kallt. Jag provar värmen; en kofta, ett leende, ett element. Inget resultat. Drivis och hagel. Och tystnaden. Det knäpper i väggarna. Eller kanske är det elementet. Kanske är det bara inbillning.
Jag drar mig för att duscha, tänker på hur kallt det kommer bli den sekund jag stänger varmvattnet och sätter en tass på golvhandduken utanför duschdraperiet.
Jag blir ledsen av skitsaker nuförtiden. Det har dykt upp bara sådär; PANG! Jag saknar K något vedervärdigt. Det är väl det.
Jag gråter för att något är alltigenom vackert eller när allt känns totalt öovervinnligt. Jag gråter av de mest konstiga saker. Leveransrapporter, mamma-fikor, kaffe-på-maten, tamburmajorer, söta, söta ord, knäppningar i väggar, eller element. Jag blir gråtig av att smsa med K som fyllnar på Malmöskumpa. Jag önskar jag kunde förklara. Min sång och min glädje, lust och fägring stor.
Kanske är det hösten, kanske är det kvinnoproblem, kanske är det kärleken, kanske är det kylan. Kanske skulle jag ta den där duschen ändå. ♥