Det finns tråkiga måsten. Som att betala räkningar. Och att städa bakom tvättmaskinen.
Andra måsten. Finns det. Som man längtar efter och inte riktigt kan se sig utan. En idiot kan se att K är ett måste för mig. Alternativt läsa sig till det. Här.
Övriga måsten är lite mer flyktiga och triviala, men känns ändock i maggropen. Som mina mockasiner. Jag hade ett par i flera år under gymnasiet. Rävbruna och med fransar. Så fina och så sköna. Moln. Av mocka. Och jag har saknat dem sedan sist jag bar dem. Säljs sådana igen?
Ett måste med mina boenden har varit själ. Under mina tre år i Malmö flyttade jag fem gånger. Alla möjliga sorters lägenheter. Jag trivdes bara i Blekingekvarteren, i lägenheten med trägolv, knackiga radiatorelement och nittioårig historia. Och här. Nittonhundratjugotal och en fantastisk kakelugn i mitt Sommarrum (jag låtsas inte om att den är sprucken och håller ihop med tejp(!) på ett ställe). Monsterspindlar, skeva dörrar, drag och lossnade skåpknoppar till trots. Det här huset tar hand om mig. Såhär vill jag alltid bo. Fast kanske lite mer upprustat. Eller bara tilläggsisolerat. ♥