Vi har okänt antal oönskade kreatur i lägenheten. De äter brödpåsar och lunchlådor (förlåt snälla mamma), tygkassar och Gudrun Sjödénväskor. För att inte tala om bajset.
Klockan är nolltvåtretton och jag sitter uppkurad i sängen med täcket draget till hakan och stirrar mot hörnet; klädställningen och kartongerna bakom, tvättsäcken snett framför. Mina öron har aldrig varit så stora.
Jag hörde något i påsen med garner, offrade en raggsock och kastade den mot prasselljudet. Och strax efter det såg jag något ta till flykten under tröjan som ligger på stolen strax intill.
Den jävla husmusen! Ger den sig på mina kläder är det fanimig krig.
Det var någorlunda ok när ohyran höll sig i hallen. Men när den tagit sig upp på övervåningen och brutit sig in i mitt Sommarrum, då är det fan obehagligt. Det kryper överallt på mig nu. Tar den sig upp i sängen, vidrigt! Undrar om dom är slicka-örat-typen? Får man skabb och annat skit av möss? Det kliar bara mer och mer på mig nu.
Jag har sett mellan fingrarna länge nog. Silkesvantarna av. Jag beställde nyss en fälla av mor, vilken sort som helst. Jag skiter i om den lille fan dör.