Ligger jag sömnlös, och det händer ofta nuförtin, så vandrar tankarna iväg på stigar. Mest mörka och fuktiga.
Men. Inatt sipprar solen igenom och lägger guldfilter på't. (Som när vårmorgonsol skiner pockande genom otvättade fönster och ljuset blir så där varmt och mjukt.) Nu längtar jag till sommaren. Lyssna på Dusty Springfield med fönstret öppet. Gå långa omvägar till affären för att undvika kyliga skuggsidorna på hamnstadens kullriga gator, cykla fortfort förbi tatueraren och. Över torget för att hinna med sista skärgårdsbåten, gå hem i sommarnatten med K i hand, och kanske. Kanske ta en öl vid åkanten på vägen hem.
Solen, sjön, scenen, sjärleken.