Hej! På min pappas födelsedag började det göra ont. I nyckelbenet. Det vänstra. Bara lite. Sedan ondare och ondare för var dag. Jag överlevde julen. Med näppe. Jag gick till doktor Fors och blev klämd på så att tårarna rann.  "En generös spricka mitt på, och en stukning i broskleden vid bröstbenet", sa Fors. "Hoppla", sa jag, och "Fan va ont det gör". Nu sitter jag här med knät fullt av Alvedoner och Morfiner. Bipacksedlarna är tjocka noveller med ajabajafingrar och ickerekomendationer. Det får bli kvällens läsning innan jag däckar av all värkmedicin. ♥