Jag skulle gjort det. Jag gick till läkaren. Jag skyndade till Apoteket. Jag rusade till tåget. Jag var här. I tid. Jag ville. Såjävlagärna.
Jag erkänner mig besegrad. Mot min vilja.
Viljan är stark men köttet svagt.
Skelettet gör ont, jag brinner inifrån och det kommer blod. Jag hyser stark avsky gentemot min kropp. Som hindra. Och förstör. För jag tror sant och ärligt att jag haft en chans. Om jag bara orkat gå. Till Scenskolan idag.
Det känns svårt. Det kommer göra ont ett bra tag. Framöver. ♥