Jag ser på teveserien Unga Mödrar. Det är inte längre främmande. Det där med att låta något växa. Inuti.
Inte än. På länge. Ska gudarna veta. Men det känns inte längre. Uteslutet. Eller onaturligt.
Men kanske först en katt. Kanske en hund. Nåt annat. Så länge.
Först ska jag göra en massa saker. Som att vänta. På att växa upp.
Som att läsa ut Sommardöden. Ja, en Kallentoft. Som alltid. Och läskigt är det!
Som allt annat nuförtiden. ♥