Jag känner mig så suddig. I kanterna liksom. Och mitt i. Så tunn som flor. Och kan gå sönder när som. Helst. Det gör lite ont i mig och det känns som att jag inte riktigt syns.
Jag tror jag har lite feber. Och jag vågor inte äta något. Ifall det är fel sak. Ifall det är det där som får mig att vilja vara ut och in så att det svarta som krälar inuti kan skakas av som metmaskar som släpps fria ur en plåtburk. Ett minne från min första militanta djurrättsaktion. Det var nere vid bryggan. Och jag var åtta. Ungefär.
Jag har feber nu. Helt klart. Yrar antagligen. ♥