Publiken
Hej! Göteborg var fantastiskt. Allt var fantastiskt. Vi for upp i buss, fina K och jag, mina byxor var trånga, jag blar full, föreställningen var storslagen, vita hästar, makabra sandhögar och en fyrametersstol. Nödvändigtvis inte i den ordningen, men för att nämna något. Publiken var lång och överraskande och jag skulle ljuga om jag påstod mig ha förstått nåt. Någon var bög och det kan ha handlat om Jesus och en regisssör. Ann Petrén är en underbar skådespelerska. Det vågade jag inte säga till henne.
För vi var där. Efteråt, på efteråtfesten. På sista föreställningen var vi där. Jag och K, med E och M och alla fina teatermänniskor. Och Ann Petrén. Men jag vågade. Inte. Säga. Hur bra jag tycker att hon är. Fastän hon såg helt vanligt snäll ut och med rödvinsrosor på kinderna.
Vi åt tapassmörgåsbord och drack champagne. Gitarrer och Simon Norton. Sedan gick vi till publikbaren, när vaktmästaren sa åt oss att det var dags. Någon bjöd på vin. Någon mådde mindre bra. Någon föreslog en elevfest på Scenskolan. Vi gick dit. Jag återsåg Virre von Schirre och fick mer än jag kundeta mig an. Någon föreslog en efterfest hos en Ylva och vi tog oss dit. Vi kan ha gått. Vi kan ha åkt kollektivt, jag minns inte så noga och det har ingen betydelse. Dräggfest var iallafall ordet sa Bull. Jag var trött och somnade nästan med K, sittande på en pall. I köket. Någon spydde på min halsduk. Sedan for vi hem i bil. Jag somnade på flera ställen innan M kunde lägga mig ner på soffan. Jag sov på uppfarten, jag sov i hallen på toadörren. Undrar om man kan sova precis vart som helst?
Jag sov och sov och vaknade inte ordentligt förrän någongång under promenaden genom frostiga slottsparken. vi åt rekordsnabb brunch på Egg & Milk och rusade sedan per vagn till Nils Ericson och tog fyratimmarsbussen hem igen.
Jag tycker om att fara med buss i K's sällskap. Han säger inte så mycket. Sover mest. Ändå trevligt.
När vi kom till Lund trodde jag vi kommit på fel buss och kanske hamnat i Oslo eller dyl. Det låg en vit ljuddämpare över låglandskapet. Snö, snö, snö. Det är snö i Malme. Nu kan julen komma. Tihi. ♥
För vi var där. Efteråt, på efteråtfesten. På sista föreställningen var vi där. Jag och K, med E och M och alla fina teatermänniskor. Och Ann Petrén. Men jag vågade. Inte. Säga. Hur bra jag tycker att hon är. Fastän hon såg helt vanligt snäll ut och med rödvinsrosor på kinderna.
Vi åt tapassmörgåsbord och drack champagne. Gitarrer och Simon Norton. Sedan gick vi till publikbaren, när vaktmästaren sa åt oss att det var dags. Någon bjöd på vin. Någon mådde mindre bra. Någon föreslog en elevfest på Scenskolan. Vi gick dit. Jag återsåg Virre von Schirre och fick mer än jag kundeta mig an. Någon föreslog en efterfest hos en Ylva och vi tog oss dit. Vi kan ha gått. Vi kan ha åkt kollektivt, jag minns inte så noga och det har ingen betydelse. Dräggfest var iallafall ordet sa Bull. Jag var trött och somnade nästan med K, sittande på en pall. I köket. Någon spydde på min halsduk. Sedan for vi hem i bil. Jag somnade på flera ställen innan M kunde lägga mig ner på soffan. Jag sov på uppfarten, jag sov i hallen på toadörren. Undrar om man kan sova precis vart som helst?
Jag sov och sov och vaknade inte ordentligt förrän någongång under promenaden genom frostiga slottsparken. vi åt rekordsnabb brunch på Egg & Milk och rusade sedan per vagn till Nils Ericson och tog fyratimmarsbussen hem igen.
Jag tycker om att fara med buss i K's sällskap. Han säger inte så mycket. Sover mest. Ändå trevligt.
När vi kom till Lund trodde jag vi kommit på fel buss och kanske hamnat i Oslo eller dyl. Det låg en vit ljuddämpare över låglandskapet. Snö, snö, snö. Det är snö i Malme. Nu kan julen komma. Tihi. ♥
Kommentarer
Trackback