Hejhej från början av sjuttiotalet. Allt jag gör känns kantat av plysch och politik, progg och storblommig folkhemsromantik. Romantikern i mig myser och lyssnar nickande med hela hjärtat på BlåTåget och Nationalteatertoner i evighet amen. Idag köpte jag en turkosblå bordsduk från sjuttiotalets glada mitt för 15:- och känner mig inne i ett flow.
Jag kokar bomber* och syr Ödet i manschester. Manschester, England-england... Händerna doftar lite hamster och jag tänker att vi får nog det bra, han och jag i lägenheten och hösten verkar le litegrann iallafall. Jag har fått ett jobb. Tillfälligt, men inte lika tillfälligt som nu. Känns fint som sommaren.
Nu får grannarna gärna knacka på. Fattas bara.

*Bomber är knepiga grejer. Sätter myrer i huvudet på mig. Jag tror det tillockmed är svårare att få till en Jönssonligan-variant än att faktiskt göra en ordentlig. Jisses. Just nu knådar jag gröt och låter svalna. Hoppas det ska degdunsa bättre än skumgummiträ. Vi får väl se, vi får väl se. Hoppningsvis går det iallafall att repetera med. ♥