Det hällsnöar lapphandskar och skymmer. Stjärnan i köksfönstret lyser upp nästan hela rummet och speglar sig röd i blankputsade kakelugnen. Adventsljuset, saffranskakan och kryssglöggen väntar på att Konstnären ska komma hem. Då ska fler stjärnor upp. Stjärnor på tråd. Fint ska det bli.

Jag har atmosfärisk värk i inutiet och tröstar med rostade smörgåsar i mängder och en smula choklad. Två pälsiga kurrande värmedynor snarkpiper sött vid mina fötter. Vi myser i soffan ieftermiddag, flickorna och jag.

Igår fyllde vi 20 år hela bunten, ungäldrenygammal. Smederna. Teatersmedjan fyller tjugu i år och vi var på kalas igår. (Hej rim!) Väldigt roligt och väldigt internt. Ungefär så internt att jag som vart med i fyranånting år inte riktigt förstod mig på. Men potatisgratängen med kronärtskocka och soltorkade tomater rådde bot på det. Jag tog mer mat då jag inte hängde med i nostalgin. All lax fick väga upp att jag ingen tårta åt. Dumt att förstöra en så fin fest med vispgräddesjuk mage.
Nicke och Konstnären lekte gissninglekar med publiken, men inte fick jag gissa. Jag var liksom lite mamma till dedäringe frågorna. "Hasses föräldrar" är jag nog mest nöjd med. Den ropade jag svaret på fastän jag inte fick. Fast jag ropade lite efter de andra så att jag inte skulle vinna. För det hade vart fusk.
(Det gick ut på att Ingvarsson och Holtne ropade ut meningar som var motsatsord till titlarna på olika Teatersmedjanföreställningar och folkmassan skulle lista ut vilka föreställningstitlar de hade gjort om. Tillexempel "Fjällvandraren" skulle vara "Kustridaren" och "Hasses föräldrar" var såklart "Tages barn")

Sen fick jag huvudvärk. Som om jag sparkats i huvudet ungefär. Så inte blev det någon dans för mig, jag orkade inte med hög musik och tjockluft. Jag hittade fina människor på sommarteaterkontoret som plinkade gitarr och diskuterade fransk historia och gamla engelska kungar. Och jag kunde vila huvudet i en lagom hård fåtölj och fick kylt tonicvatten av Bjaern. I ett glas som jag i efterhand såg liknade en ljuslykta eller kanske ett tandborstglas. Man tager vad Smedjan haver. Det var ju rent.

Det var en fin lördagsfest. Efter tolv timmar gick vi. Det fick liksom räcka så. Inte många var kvar. Sofias barngruppspjäs var nog finast på hela kvällen och det snöade och var alldeles tyst ute. Och jag bytte till snowjoggins innan vi gick.
Vackert.

Nu läser vi Bamse. Flickorna och jag.