Jag älskar att han fortfarande har pyjamasen på. Idag är det vara-inne-under-filt-med-varmakoppen-och-brasa-och-se-colorerad-film-tisdag. Jag är dumt nog liksom sjuk. Som förutspått. Och kissarna snarkar och dreglar på varsin håll, lite knarkade kanske. Bara lite. De fick sista dosen av kuren förut.
Jag inventerar bland mina PROmarkers och tänker att det är synd och skam att jag nog inte har råd med nya. Och de flesta är slut, välanvända. Typist när man vill men inte kan.
I fredags vart det premiär och efteråt kände jag mig obekväm och allmänt i vägen och nu är den produktionen över för min del. Inte sorgligt. Sorgligare är att jag är arbetslös. Nu igen. Jag saknar redan. Men man klarar sig väl. Så länge man inte behöver köpa PROmarkers. Eller vinterkläder. Eller så.
Tack mamma, för maten.
Konstnären sitter i fåtöljen. Med datorn och affischen. Han copypejstar dårar och är snart klar. Det tog honom en eftermiddag. Det blir fint. Snart får ni se.