Kanske tror jag. På nåt men jag vet inte vad det skulle vara. På människor kanske. Att ingen är alltigenom ond. Eller god för den delen.
Inte har jag någon gudatro.
Men varför är jag då medlem i Svenska kyrkan? Tja, tillexempel för att di är himla bra på biståndsarbete.
Ibland tänker jag att de har det nog bra. Dom som tror. Vilken eller vilka man än tror på. Att de alltid har nåt att förlita sig på. Att de aldrig nånsin verkar stå ensamma.
Jag tror inte. Men jag gillar det bibliska. Jag älskar konsten och sagorna är helt okej. För så är de för mig. Sagor med viss sensmoral. Och Jesus då? Tja, som Stålmannen ungefär. I tunika.

Ibland tror jag på spöken. Jag skyller nog hellre oförklarligheter på spöken än på gudsverk. Jag tror på allvar det spökar i min gamla lägenhet på Sölvesborgsgatan och i lägenheten vi har nu också. Jag har inte sett nå spöken. Men jag tor på folk som har.