Vi ligger i soffan och klappar på varandra. Eva och jag. Hon tyr sig nu. Det gör de båda två. Man kan bära nu. Och klappa jämt. Ingen blir rädd. Eva vill mysa på dagen, när det är mörkt vill hon ut. Smyger och sånt som katter gör. Mimmi tar helst förmiddagspromenader. Om det är sol. Annars är hon innekatt och sover i sängen. Fåret tycker hon bäst om. Om nätterna vill hon bädda på min mage. Inte konstigt alls egentligen. Den är klart mjukare än Konstnärens.
Känns nästan lite synd att vi kommer så fantastiskt fint överens. Snart tar det ju slut (alltör snart). Menar jag.

Ganska kyligt i salongen. Jag tar på koftan och sparar veden till senare.