Tjorven, det är jag det. Fast jag heter egentligen Maria. Men mamma säger att jag ser ut som Tjorven.

Jag älskar inte Tjorven, det ska erkännas. Inte Stina heller. Pelle gick mer än an. Han var ju söt och fick inte ha djur, precis som jag. Teddy och Freddy och Malin, jojagtackar jag! Så sommarljuv och strawberryblonde vill jag också få lov att vara.
Och skulle jag beskriva hur jag hade det som liten. Skulle jag svara. Kärlek, spagetti och Saltkråkan. Jag tror jag tittade på det jämt. Och jag älskade det. Känslan alltså. Att ha det bästa av landet och stan samtidigt. Det ska jag föra vidare. Om jag kan.
Också kan jag inte för mitt liv tro att jag sku vara så kär i sextiotalet om det inte vore för Saltkråkan (och Kullamannen och Kråkguldet). Så Tack! är väl på sin plats att säg.

Idag är jag sjuk förresten. Jag har firat helgen med att kräkas, frysa fastän det är eld i kakelugnen och somna på soffan när det passar som minst. Tur att jag inte har så mycket att göra. Eller - hur var det nu?