Det heter ju så vackert. Denna dagen ett liv. Idag är ett kallt och sysslolöst liv. Tillbaka på jobbet. Det tog emot men. Är man feberfri så ska man väl orka. Rent tekniskt alltså. Klag, klag, klag. Jag vet.
Det är ett kallt landskap. Kontorslandskapet. Ute har himlen öppnat sig, bara sådär. Och jag sitter ju under något slags system, så nu. Kissar det över mitt huvud. I rören. Kiss är inget vidare för koncentrationen. Inte för att det behövs någon just nu. Är det stillestånd. Jobben har litegranna sinat. J och jag sitter med varsitt och drar ut på tiden. För att ha att göra tills nästa kommer in. Liksom så. Godisklubberna som chefen ställt fram är tillvaroräddare. För alla, tydligtvis. Bara gula och orangea kvar.

Och ikväll blir det nog väldigt sent. Jag finns inbäddad nånstans i Teatergarderoben. Ifall någon skulle behöva mig.