Tänk att det kan vända på en femöring. Först är det toppen och sen kiss. Och man blir bara less. På allt.

Idag började väldigt bra. Vi fikade med Konstnärspappan som var lika trött som jag på att vara sjuk. Och jag har köpt en vårjacka utan att bli ruinerad.

Det är så mycket bra grejer på gång. På jobbet och annars med. Det känns som det (äntligen) skulle kunna flyta.
Men det vetitusan. Hur det blir med allt egentligen. (Det är nu den där femöringen kommer in.)
Det är lite tråkigt att alltid vara beroende för att kunna ta nästa steg.
När allt hänger på besked som måst komma innan beslut kan tas och nåt nytt kan hända, och den där gentjänsten man verkligen behöver glöms bort och inte blir av.
Och när det man hoppats på och längtat efter äntligen finns inom räckhåll och de man hoppats skulle förstå säger bestämt nej. Kommer lesset. Jag blir less och lessen. Och trött, så jävla trött resten av kvällen. Jag har inte lust med nåt.

Och jag vet inte vad jag vill säga med allt dravel. Bajs. Bajs. Hejdå.