Kittlig i näsan på promarkers och ständig kamp mot sömniga ögon. Stel och öm i ryggen. Victor kommer på fika hos oss och jag tar rast. Kaffe och DNs kultursidor. Som söndag på en måndag.
Och allahjärtansdagen då? Vi firar inte så värst, inte alls faktiskt och det känns skönt. Bort med hysteri och framtvingad romantik.
Jag gillar egentligen inte ens romantik. Då känner jag mig malplacé, det blir så fånigt och oäkta på nåt sätt. På hjärtedagen speciellt. Som att man tvingar fram en sida som inte finns, sån man inte är annars. Bara för att det ska vara. Så. Som nån annan hittat på. Ge mig tulipaner på en tisdagvilkensomhelst annars. Då är det ärligt och jag blir glimmrene gla! Nej vi firar ingen allafjärtarsdag idag.
Idag är lagom. Måndagar är sällan mer. Vänner, kaffe och kultursidorna och lite vila från ritbordet är kärlek. En annan och mycket finare typ än den som de säljer på affärerna idag.

Nu går Konstnären till jobbet och jag lägger arbetet åt sidan för idag. Baka bröd, det blir bra.