Idag väckte solstrålar mig och kittla mig i näsan och ögonfransarna. Kvitter och fågelsång och kaffebryggarkutter. Alla kläderna var nytvättade och låg vikta i prydliga rader i byrån. Solvarma golv och kakelugnssprak. Färskpressad jos och gurkmackor. Vid pianot i köket satt Lennon uppstånden från di döda och klinkade på Eleanor Rigby.
Nej. Jag ljuger.

Jag vaknade av sopbilen. Efter två timmars sömn. Tomt kylskåp, svinkallt i rummen och halv storm utanför som skallrar fönsterrutorna. Och inget Hem till gården på teven idag. Dagarna är långa när man är sjuk. Jag har målat naglarna på ena handen, inte mer. Har ingen ork och det finns ingen anda att hämta. Det gör för ont. Som tusennålar i hela bröstkorgen. Jag var till läkaren igår. Det är ett virus som flyttat in i bröstkorgen och byggt bo och spritt sig. Och det gör grisigt ont att andas och röra sig. Och att hosta. Ska vi inte tala om.
Konstnären har blivit Tony Hawk och spelar skatespel mest hela tiden. Jag halvsover och zappar. Inte mycket händer. Jag har målat ena handens naglar. Inte mycket mer. Det är årets hittills längsta dag. Och min Camilla fyller år ♥