Jag stirrar mig blind. På ett tyg jag fick alldeles försent för att vara lugn. Imorn ska det stå ett par dugliga och tillochmed snygga byxor på scen. Och en bekväm skådespelare i dom.
Föreställning ikväll. Och så regnar det. Piss, häll och totalregn. Och mitt i all stress hoppas jag en smula på inställt. Fast det får man inte säg högt. Man ska hoppas in i det sista. På att det går. Jag hoppas alltid annars.

Roomservice på teven ett avsnitt jag sett arton gånger minst. Gotland, önskar jag och blundar hårt. Men det funkar inte och jag sitter kvar på golvet. Med nålar och sammetsludd och en vildsint katt som stjäl koncentration och sysaker. Och har ganska ont i magen.