Tio i åtta blev det mörkt. Det är ljusare om kvällarna. Hej hej våren!
Och idag har jag inget perspektiv på tid. Jag har legat i sängen hela dagen jag klev upp för ett par timmar sedan. Jag är sjuk och käkar baklänges, har frossa och feber och den baletten. Kisse har inte lämnat mig på hela dagen hon piper och mjauar och låter nästan orolig.
Speciellt då den blöta handduken ligger över mitt huvud och jag försöker sova. Då undrar hon vart jag tar vägen.
Och när jag ändå är borta. Smakar hon på blåbärssoppan. Det syns på den lila fläcken under näsan.