Mat måste alla äta. Då och då. Vi köpte fisk på Hemköp, vitfisk som inte levat under utrotningshot. Fryst så klart, för vem är gjord av pengar?
Vi kokade potatisen, skalade räkorna, blandade sikromssåsen (med en jävla finess ska tilläggas!) och när fisken tinat. Var den grå och brun och såg mest ut som flådd orm. Jag ulkade vid blotta tanken på att äta. Det där. Det gick inte, tvärt stopp bara. Vi slängde den. Jag skäms för att säga det. Vi slängde mat.
Aldrig mer Hemköps frysfisk. Fy fan. Konstnären fick gå och köpa lax istället.