Vi vaknade tidigt igår. Monika knackade försiktigt på. Hoho är ni uppe små tutor, kvittrade hon. Hon hade staplat frukost för ett helt kompani på vår finaste bricka och bryggt te till min dummadumma hals som svider och gör ont. Här är DN, sa hon, ska jag rulla upp?
Näe, vet ni vad, så jag ljuger. Såhär var det. Jag vaknade spik rak i sängen okristligt tidigt av att kisse vråljamade och hotade slå in dörren. Sedan hoppade jag i sängen tills Konstnären förstod att han var vaken.
Jag okynnessydde lite på min lediga dag och sedan. Gick vi ut. Fint väder liksom, man borde ju. Vi köpte ägg och planterade påskliljorna Konstnären köpt till mig.
Det känns fint i vårhjärtat. Det här är liksom min tid på året.