Och dimman la sig över allt. På många olika sätt. Som en våt filt som lägga över oss. Allt står på paus sedan i fredags. Och jag är hemma från skolan pågrundav halsont och feber, den evinnerliga huvudvärken och lite tomhet. Och jag har dåligt samvete för det, att jag missar skolan. Fastän det sista jag orkar just nu är vävstolsbank, lysrörsljus och ullgarnsdamm. Jag stickar klar ylvasjalen och försöker se det som att jobba hemifrån. Och så drömmer jag om Kelimmattor och julklappar, roller och projekt.
Jag låtsas att jag är Carrie Bradshaw en stund, och att Carrie Bradshaw gillar oboy. Det känns lättare då.