Jag vill alltid se ut.
Jag tror minsann hösten kommit. Sol och kyliga vindar åh september, jag älskar dig och dina sura äpplen och gula löv. Jag längtar ut på landet när jag går i skolan som jag gör nu. Jag vill bo i sjuttonhundratalsvindsvåning i stan med vita väggar och mycket ljus Och så ett hus i skogen och vid havet på samma gång där det är lugnt och stilla och inte en människa syns till vissa dagar. Båda vill jag ha.
Jag ser på Sarah Jessica Parker och tänker att jag vill vara sådär som passar i alla kläder och underliga knäppa kombos. Jag sparar bilder och inspireras. Och vill ha nya kläder.
Och så köper jag garn på skolan. Ekologiskt och växtfärgat och tänker att jag får passa på att sticka en himla massa medan det fortfarande är kul. Jag har stora planer. På svartvitt och krapp och grönt. Obönhörligt grönt. Och kanske lite silver.
Det händer så satans och sagolikt mycket om dagarna. Jag vet aldrig vart jag ska börja. Eller sluta. Alltid somnar jag en stund med katten på magen när jag kommer hem från skolan är jag helt slut. Sex timmar total och koncentrerad kreativitet om dagen får mig att tvärdö litet om dan. Himmel.
Och så gör jag succé med japansk urålders färgteknik på strumpbyxor. Underbara älskade! Kanske visar jag dom snart. Syntetinfärgnings experiment är så himla kul, jag tror jag ska bli rik på det.
Färger och folklore bli min höst. Jag vill äta och leva det. Idag startar julklappslistan.