Om ledigheten
Jag är ledig förresten. Sommarteatersagan är all. För i år. Och mer än så vill jag inte prata om ett. Det har aldrig vart så tungt och kärvigt som i år. Nuff said som sagt.
Jag gör inte mycket alls om dagarna jag stickar men syr inget alls. Jag hade mycket att sy i sommar. Men tydligtvis ingen lust. För varmt i ateljeen skyller jag på. Men ärligt vet jag nog inte vart jag ska börja, för mycket ideer och överväldigar mig själv. Typ.
Jag har ingen ork fastän jag borde sprudla. Äntligen ledig liksom. Jag är inte frisk än och ärligt talat orolig för min röst. Den som försvann i somras och som jag behandlade med kortison. Jag hostar fortfarande fram små gröna utomjordingar. Det är lite bråttom med att hinna vara ledig och fågelfri.
Om en vecka börjar skolan.
Om att skrapa triss och att inte bo på landet
Och så köpte vi en triss-lott.
Om vi blir rika tar vi körkort och reser bort och betalar livsskulden till se-ess-enn och sparar resten sen. Jo jo.
Jag saknar ett lantställe. Jag har många landet kläder men inte något land att flytta till på sommaren. Med tystnaden och en sjö runt knuten. Eller grusvägskröken. Lyssna på mig va. Som om jag vore stadsbo. Hamnstaden är knappast stor. Vi ser bokskogen från vardagsrummet och havet från takfönstret i ateljeen. Inte bor vi i storstaden. Inte är landet "landet" jämfört med hur vi annars bor.
Oscar Danielsson på Malmefestivalen. Beslutsångest.
