Om livet efter, fast undertiden
Det är över, skulle jag kunna säg. Premiären har varit. Nitton föreställningar kvar. Eller om det var sjutton.
Det handlar om relationer. Det där med teater. Människor som möts och så händer det saker hoppningsvis intressanta saker. Nu spelar vi sommarteater. Ett stort shabrak med många skådespelare. Jag har två eller högst fyra med mig och vi driver. Driver halva maskineriet. Och jag tyr mig till dom som vore de mina bröder. Och dom till mig. Och det är så fint med undantag för otroligt underligt (ochnäranästanfel) ibland och jag undrar vad skådespelarnas möten varandra i skådespelet ibland gör med skådespelaren själv. För nåt är det och emellanåt undrans vad folk håller på med egentligen.
Det är över, skulle jag kunna säg. Premiären har varit. Nitton föreställningar kvar. Eller om det var sjutton.
Det handlar om relationer. Det där med teater. Människor som möts och så händer det saker hoppningsvis intressanta saker. Nu spelar vi sommarteater. Ett stort shabrak med många skådespelare. Jag har två eller högst fyra med mig och vi driver. Driver halva maskineriet. Och jag tyr mig till dom som vore de mina bröder. Och dom till mig. Och det är så världens fint med undantag för otroligt underligt (ochnäranästanfel) ibland och jag undrar vad skådespelarnas möten varandra i skådespelet ibland gör med skådespelaren själv. För nåt är det och emellanåt undrans vad folk håller på med egentligen.
Men jag säger inget för jag tänker att nånstans kan det kan så lätt bli så fel. Och låter det vara konstigt pirr i magen med vissa. För det får gå över av sig självt.
Konsten är lång och tålig, sommaren är kort och otålig. Eller hur det var han skrev.
Kommentarer
Trackback