Om hur det blev såhär och om att jag fortfarande finns
En gång i vintras tog det stopp och sedan var det bara så. Pausen faktum. Det händer så mycket och det går så fort och jag är inte den som började skriva. Det var en annan jag. Inte slutar jag heller.Men kommer förbi mer sällan. Det kommer en ny tid. När världen snurrar lite saktare och jag har slutat upp med att springa runtrunt ochbara se allt vad jag inte gör och ha dåligt samvete för det. Istället för att räkna resultaten. Typist jag.
Jag överger inte jag. Prioriterar. Sova och Kissen.
Håll tummen så länge. Att sommarteatern ror iland i år också. Och att jag har en skola att komma tillbaka till till hösten. Att jag får Leka med elden, nu när det andra inte blev.
Och tack snälla rara T för boken. Jag ska läsa den under täcket med sommarregn mot takfönstret och fnissa åt läskigpirret i magen. Jag ska bara jobba undan lite först. Och klappa katten på magen. Först.
Kommentarer
Postat av: Tess
Jag tänker ta med den till stugan i sommar och inte våga läsa den :).
Trackback
