Skulle detta vara något. Om alltså. Om jag hade letat efter ett litet hus. Så hade detta. Vart ganska perfekt: house-for-sale!

Nä, förr skall Hellberget rämna så som is före jag letar hus att bo uti. Men fina bilder fastnar jag för. Iallafall. Jojo. ♥

Hejsan. Vi är tydligt omskrivna på fler ställen än lokalpressen.
Tillexempel här och här.

God förmiddag. Idag tar jag på mig långklänningen. Håret luktar svagt av jord och knäckebröd (?) från gårdagens föreställning i regn.
The show must go on, sägs det, och jag fick doppa huvudet när Staffan slår sin Anna-Carin medvetslös. Det plaskade om allas tassar och scenen vart riktigt lerig.
Idag är en annan dag, om än lika regning? Idag är det Konstnärens födelsedag. Och jag väntar på livstecken från kollektivet så jag kan börja stöka. Idag ska det bakas ett kalas!

Håll en tumme för att kvällens föreställning inte regnar in!
Och har ni vägarna förbi Vinkelgatan vid ettiden så kom och hurra för Konstnären, eller följ med på restaurang lite senare!
Idag blir en fantastisk dag. Kyss. ♥

Jag får sån överväldigande lust att ge bort allt jag äger och börja om. På ny kula, i ny kula. Slänga av mig allt skräp som skrapas och skaver och gå nån annanstans. Bara Konstnären och jag. Och vara vi en stund. Dit skulle jag längta. Om det inte vore för alla satans måsten.

Jag längtar efter en bok att förlora mig i. Inga äventyr och inget snyft. Ingen verklighet, inget drama eller pretention. Bara en enkel kravlös värld som gör lite ont i spänningsnerven att skiljas från och som får en att önska att man hade det så som i boken.
Jag tar sällan emot tips. Folk lyckas allri sätta ett finger på vad jag gillar. Konstigt. Kanske är JAG svår att läsa?
Och så vill jag så jävla gärna läsa Kastanjeallén av Dea Trier Mörch. Men den vet jag inte hur den är.

Och så vill jag ge bort vackra gåvor och presenter. Men jag har inge pengar, knappast ett vitten. Och det smärtar som fa-an.
Det är mycket som skaver flickhjärtat just nu. ♥

A3 block och hallonsoda. Ödets Makt går att ställa in, men inte. Kreativiteten fortsatte flöda. Regnmoln är bästa bränslet på elden. Kollektivet ritade. I flera timmar, med Hajen som visste för mycket och Stinsen brinner som kuliss.
Senare spreds Lindmarkarna som agnar för vinden och Konstnären och jag gick barfota på promenad i nyfödd renad luft längs svala våta trottoarer. Med lilla prickig i långt koppel. Vi hamnade på Pengaberget. I regnfrodig trädgård stor som ett fält, och i uterum med en kall, nypoppat och inrfravärme. Och inge mygg. Underbart och livet. I ett. Kyss. Hej. ♥

(en magisk purt...)

Det minst sagt regnade och. Åskade och. Den allmänna känslan igår var att vi nog behövde vara lediga. För att orka resten. Vi ställde in igår. För få förköpta biljetter och alldeles för dåligt väder.
Genomblöt på båten ut formulerade jag i huvudet min vägran att löpa yxlopp på såphal scen. Hur säger man Aldrig i livet! på bästa samlade sätt?
I afton inställt! Skanderade Kapten och erbjöd lejd hem igen. Jatack suckade trötta skådespelerskehjärtat men jag vågade inte verka för glad åt'et. Kanske skulle någon misstycka. Gudförbjude att amatören nån gång ibland faktiskt hellre slipper.
Vi köpte cup cakes och donuts på vägen hem och satte på kannan i stugvärmen. Åskhimmel och nybryggt är livet ibland. Istället för teatern. ♥

Hoppla!
Nu blommar gräslök och majrova. (Och barnen på pensionatet leker skriklekar!)
Jag har fått tre meddelanden, två mail och ett telesvar från Stagepool.
- Sök huvudrollen i Milleniumtriologin!
Skanderar dom.
- Du matchar produktionsbolagets kriterier!
Men jag vet inte jag. Om jag är nån Lisbeth Salander. I amerikanska versionen av Millenium.

♥

Godmorgon, lingonlimpesmörgåsar och sval kuststadsluft. Jag har vart uppe sen halvåtta, då. Konstnären for till jobbet. Rullgardin och vita bomullslängderna svänger av och an för vinden. Alla sover. Förutom jag. Och lilla prickiga på bottenvåningen. Hon ligger i sin koja och dunkar svans för den som tassar förbi. Mitt hår doftar ö och lite hav. Fastän jag inte badat i havet ännu. 70's grönblommiga loppislakan. Mjuka mot ljusbrunt skinn. Det blir mycket blåbärssoppa nu. Och Arbetsförmedlingen gratulerar till en månads sommarlov före jag börjar mitt jobb.  Tack för det säger jag och suktar efter ett par svarta Swedish Hasbeens modell no. 830. Och tänker att till hösten vill jag lära mig sy ordentligt. Om inget annat händer. Jag har inte så mycket mer att säga. Förutom tack alla underbara söta som köper slut på Sommarteaterbiljetterna.
Kyss till alla!

Bilden är kanske från Ingrids blogg. Jag minns inte.

Förmiddagshäng på Pengaberget. Vi har ätit dem ur huset och pratat om musketörer och tatueringar. Ungefär så. Och andraföreställningen gick bra, men min insats kan vi glömma. Fadd och energilös, på tomgång. Pinsamt. Enough said. ♥

Hej. Vet ni. Här händer så mycket så jag glömmer nästan alldeles att. Ja, jag glömmer alldeles för många saker.
Midsommar tillexempel. Var alldeles alldeles underbar.
Vi firade på jobbet. På Kastellet på Friisholmen.
På vägen till flytbryggan cykla vi förbi den långa ringlande orm av turister och redan fulla ungdomar, systempåsar, foppatoffler, korta kjolar och tribaltatueringar som tog upp hela skärgårdsbåtskajen. Vindskär lade till och vi fortsatte till Grönan. På bästa Saltkråkanmanér tonkade vi till sjöss i liten grön snurra med durken full av picknickkorgar, gräslök i blom, kubbspel och solbrända tår i sandaler. Och solregnet som vinkade av oss då vi lade ut.
Vi spenderade ett drygt halvt dygn ungefär i Pripps Blå-idyllen och blev svenska mästare i sillochpotatisbuffé. Vi band kransar och hade klänning och skrapsår på benen och det kändes som att vara liten igen.
Jag fick panikmagont och tvingades sova bort en fotbollsmatch i solen och havsbrisen. Men det gjorde inte jättemycket. Jordgubbar och mjölk på Kastellmurarna i solnedgången som plåster. Sen for vi med snurran hem igen. Till Pengaberget och natten.
Kyss! ♥