Om liv och andra sorters liv. Olika sorters. Jag har skaffat nytt, fast samma. Och vinkat av ett annat. Och fått två små. Liv.

En någon har flyttat ut och vi andra (vi två) har flyttat vidare. Och Hej! vad fint det är! Att ha sitt eget, som dessutom är nånting att ha. För två dagar sedan fick vi nycklarna till blå dörren bredvid och flyttade över på stört. Bara sovrummet som behövs målas. Och det är redan halvvägs (torka nudå, satans tapetklister!).
Flyttlyckan är total! Vi skaffar ved till kakelugnarna (!), tassar fram och tillbaka över golven bara för att dom knarrar så underbart, stoppar saker i skåp och duschar utan för-spindel-dödande-avsett tillhygge. Varm i magen.
Och igår kom pricken över i. De små liven. Flickorna som jag aldrig vill lämna tillbaka. Spräckliga och mjuka och med piggiga klor. Och som knorrar och surrar och spinner som små sågverk och stryker sig mot allt de kommer åt. Jag är uppriktigt förvånad. För nog trodde jag att de skulle vara skygga och flyttskrämda och inte alls vilja umgås. Små trivselhumlor.
Igår såg vi Robinson och kelades i soffan. Imorses trampade de försiktigtförsiktigt oss på magen och sa. Stäng av väckarklockehelevetetfürdjevulen!

Jag mår så bra. Så bra.