Om klumpen i magen
Vi flyttar nu. Vi gör det fan. Och det känns så in i Herregud-i-London bra. Nu ekar det på vinkelgatan. Bara stora möblerna kvar. Sista lasset går på lördag. Helst vill jag att det vore nu. Jag längtar mer till dess än till Kurt kokar skallen-premiären kvällen innan.
Vi har börjat nu förresten, på riktigt. Med Narniaarbetet och kostymerna kommer bli fantastiska. Jag och Clara tog tåget till Viktoria, jobbade som tusan med alla färgscheman och formskisser. Allt är klart för regissörsmötet. Sen gödde Viktoria oss med soppa och semlor och sen åkte vi hem igen. Effektivitet framför allt.
Det här var ju bara roligheter. Klumpen i magen då? Den orsakas av en enda person och den sitter stadigt fast och gör mig illamående. Blotta tanken hemsöker mig som onda andar (benämns vad övrigt är i Narniamanuset som 'Assorted uglies'). Och jag överväger att inte spela i sommar.
Man kan inte säg åt någon att denne inte är önskad och då är det istället jag som får sluta. Det fungerar ju så. Tyvärr. Kanske berättar jag den bakomliggande historien någon gång.
Och ja just det nu kan våren få komma när den vill!
Om alla barnen
Tänk att gamla vänner går och får barn utan att man ens visste om havandet. Vi fick veta på facebook och Konstnären ramlade av stolen av häpnad och lycka.
Och att lika glad som man blir för deras skull blir man för någon man aldrig sett, förutom på bild, också får barn. Himmel. Grattis iallafall. Och hej Love Vilhelm och Kaj. Hej på er.
Om dagarna som passerat
Begravningen var i onsdags och fin. Och alldeles för nära och verklig. Församlingshemmet är så litet jag. Kunde nuddat kistan med foten om jag bara sträckte ut benet. Tryggt men läskigt. Du vet, när det sorgliga kommer så nära att det inte hjälper att blunda och man gråter lika mycket ur ögonen och näsan och hjärtat samtidigt. Och jag dog lite jag med när herrarna i höga svarta hattar bar ut henne i snövita världen. Kanske det vackraste jag sett. Och vi stod vid graven längelänge. Efteråt. Och jag förkylde mig i alldeles för tunna ullstrumpbyxer. (Köpta i panik).
Feber och slutkörd i två dagar efteråt. Värt det. Jag behövde en lång helg.
Nu packar vi ihop det gamla. Bokstavligen. Och jag sorterar bland grejer och konstaterar. Att jag inte har en enda bild på henne.
