Hej. Min rygg är mör och jag känner att jag är förkyld. Igen. Det var inte bara pollen kanske, nån bacill slank med också. Så ja, nu är jag förkyld igen. Fast rätt lindrigt, mest sådär så nosen snuvar och konditionen inte riktigt räcker till att cykla i uppförsbacke. Men sch, säg inte till nån. Jag är honsomalltidärsjuk. Och jag är less som fan på att jämt höra andra konstatera det. Du är ju alltid sjuk, stackars dig som det alltid är nåt fel på. Jo tack, jag är medveten. Om mitt dåliga immunförsvar. Som kommer sig av kraftig medicinintag i högstadieåldern och att jag faktiskt jobbar hela tiden. Jag har ingen helg för alltid är det något.
Nog. Om det.
Idag städar vi. Så katten yr åt alla håll. Och vi glömmer tiden helt och hållet. Sen köper vi roliga saker i hobbybutiken och jag ger mig själv en present istället för att tjacka jobbgrejer för första gången på väldigt länge. Och just ja, jag har köpt en egen hattstock på tradera för en tjuga. Och en finfin tröja och så en klänning till premiären, för kanske en femtilapp sammantaget. Heja tradera för den som inge pengar har.

Och så sluta vi dagen med värjfäktning. I handskar och kragstövlar. Spexigt. De bästa passen är när det är dålig uppslutning. Då får man mycket coaching och alla får plats. Och nu? Jag är trött. Ont i ryggen på det bra sättet och outgrundligt trött. Nu ska jag sova. Kanske klippa några mösnterdelar. Men sedan, definitivt sova.

Kisse är sugen och ylar efter småpojkar. Hon kavar runt på golvet och knorrar och kurrar. Hon gnider och gnyffer och visar Musse Pigg-fläcken i rumpan för den som vill se. Och skrämmer skiten ur Konstnären när hon följer honom överallt och vet inte vart hon ska göra av sig själv... Himmel. Undrar hur länge det är tänkt att hålla på.
Stackars lilla djuret, när du blir lite större blir du av med det där.

Lilla kisse. Idag är det första maj och vi har en marskatt här hemma. Stryker och kurrar och jamar, pratar högt och kräver tvåhundra procent uppmärksamhet. Och det kan hon väl få. Någon gång måste jag få vara ledig. Idag har jag majregnet som bakgrund och en del manusarbete framför mig. Och så syateljén med Vickan och Clara i eftermiddag. Så jag är ju inte ledig. Kom jag på nu.

Bilden är inte från idag. Den är från när kisse flyttade hem.

Igår. Det var Valborgsmässoafton och eldningsförbud.
Vi bygger en teater på en ö i ett hamninlopp. Människor är så fina. Som ger dagar av sitt liv till att kånka slita och ånga i solen. Och nog stämmer det att hjältar är osynliga, de plötsligt bara finns och ställer upp. De som man väntat sig, de som snackar om att de är med och har andan, dom såg vi tusan inte röken av.
Inte för att vi inte klarade oss ändå. Antagligen bättre än annars, ty idag på första maj ståndar trehundratiomannaläktaren hög i morgonljus. Så snabbt har vi aldrig byggt förut. Den blev färdig omkring trefikat igår och det var värt varenda blodig knoge.
Sommaren intog Kastellet så det sjöng mellan murarna. Mina öron brinner av solbränna och bihåla och öga av sveda. Jag har all Kastellholmens pollen i mitt andningssystem och jag nyser, gråter och rosslar. Och kanske lite feber?
På Valborgsfirandet, utan eld men med brankårens grilltunna, frös jag och önskade att jag kunde krypa så långt in i mitt eget skinn som bara vore möjligt. Vi åt våra korvar gick hem tidigt, Konstnären och jag. Då utomstående strömmade till och de självutnämnda lekledarna såg skaran som sitt världsansvar, då smet vi hem i småstadsnatten och såg dålig teve och åt chips med kisse tills vi somnade. Det är mer min melodi.

Påklädning-avklädning-påklädning-avklädning, så löd gårdagens melodi. Hetshets. Studiofoto och en tur i vitsippsbacken tog helahela gårdagen och första milstolpen passerad. Nöjd so far. Affischfotograferingen färdig och huvudkaraktärerna är på det stora hela ganska färdigpåklädda. Det känns som stenar från hjärtat och i nuläget älskar jag Malmö Stads och hoppas på egen hattmakarstock inom närmsta framtiden.
Idag är jag mjuk i huvet och mör i ryggen. Tar lite ledigt och umgås med Pluras kök, kamomillshampoo och lille kisse.
Och bilderna? Konstnären fotade behindthescenes. Milady blir riktigt jävla kick-ass.

Vi har täcket i soffan, kisse och jag. Kisse tänker Sovsäck, vad kul! och kryper långt in. Hon har sömnig andedräkt och luktar lite som akvarium. Och jag äter godis före maten.

Idag fyller vi:et två år och kisse är ett halvår gammal imorgon. Vi åt så himla gott på fik och köpte medelhavsjorgobbar billigt på omvägen hem. Och nu drömmer jag om en orangeröd kofta.
Konstnären har en stor kväll ikväll. Och hans ungdomar förstås, jättespark och hålltumme till alla såklart. Romeo & Julia premierar ikväll, kl 20 i stora salongen på Lokstallarna i Karlshamn. De som inte vet vart fredagkvällen ska ta vägen vet nu. Ni har en timme på er. Mycket nöje! Jag, jag ska se dem imorn. På Myllret!

I micron surrar en grönsakslasagne, den bästa. Vi ska se Big Brother och sy hela kvällen, kisse och jag och täcket.

Det här är Konstnären och kisse. De leker alltid så underliga lekar.

Jag blir mer än mätt på fem fiskpinnar. Och Mos och spenat och tomater. Och tzatsiki. Momo äter knax och Konstnären är inte hemma på långa vägar. Generalvecka med Romeo & Julia på teatern. Gå dit och se för all del, det tänker jag göra.

Amerikanska sitcoms på teve och jag har ingen som helst lust med symaskinen idag. Syr alla måsten för hand i soffan. Jag och katten och pumlet från grannens torktumlare. Och jag blöder igenom andra paret strumpor och torkar ett par röda droppar från golvet. Som ju faktiskt var nystädat och fortfarande luktar litelite grönsåpa. Typiskt mig att trampa på knappnålar. Det svider som fan.

 

Och ja just det, jag är blond nu, going on even blonder. Ett steg närmre Baronessan av Sheffield.

Hej hej ljusa bakhållskalla vårkväll. Jag är avundsjuk på alla som facebookar om sin aprilsolbränna i statusraden och önskar mig i hemlighet en lagom ranglig bänk att dricka elvakaffe på på gården. I solen så klart. Annars ingen mening.
Och så får vi nya grannar. Jag sätter guldkant på Hertigen av Buckingham och blir pekad på genom fönstret. Värden visar runt sällskap på löpande band och jag känner mig som aporna på Skansen (eller kanske "skådespelarna på Vinkelgatan" då...) flera gånger om dagen. Och Polisen sa likadant han.
Men nya grannar blir nog bra, kanske slutar schlagerbasen dunka från nollsex till kanske åtta om mornarna. Konstnären jobbar till ungefär tio om somliga vardagkvällar. Hur kul är det då att vakna till en smyg-autotunadkille somvillblipopulär somvillvapopulär närhanärpopulär såärhanpoplär på frikkin repeat i timtal. Jag överdriver inte. För jag vaknar alltid och det är lögn i helvete att somna om.

Och så stressas det till affischfotograferingen såklart. Som förväntat. Det är ju tusan att man ska vara hurmångasomhelst musketörshattar kort, varför måste promt huvudena synas?

Jag såg just en liten hund och en ännu mindre tant fladdra förbi utanför. Staden blåser bort idag och det skallrar och knäpper hemskt i fönstren mot gatan. Nån på nån gård andra sidan gatan kör med röjsåg eller trimmer. Det låter som om en stor insekt vore fången här inne och stånga sig blodig mot fönstret för att komma ut.
Jag är fången här inne och förkylningen i mig. Snoret stångar bihålorna (och skallbenet med?) blodigt och vill komma ut. Känns det iallafall. Fan i helvete, rent sagt, vad ont det gör.
Och jag målar naglarna med flit för att jag varken orkar eller vågar ta tag i måstena. Konstruera byxmönster är lika läskigt som monster och mördare och inbrottstjuvar. Ett lager ljusrosa till, hoppas det torkar långsamt.
Ineffektiv som jag vet inte vad. Och kisse bara sover i grottan hon byggt vid fotändan av vår säng. Jag borde väl duscha antar jag men för vem egentligen. Jag har då inte lust och Konstnären är ändå inte hemma förrän sent ikväll.
Mja, kanske ett lager rosa till. Vi får se.

Kisse sover under en kudde i soffan. Jag vill också ligga där. Mest av allt i hela världen och bara sova.
Jag äter fruktfrukost och tänker att jag har ingen aning om hur jag ska hinna allt. Jag gick igenom de flesta influensor i veckan som gick (och har mått som en påse hundbajs ungefär). Och nu finns det en möjlighet att jag ligger efter. I allt hemma och i arbetet.
Tidningarna skrev om mig igår. Och så ska jag bli blond. Väldigt blond. Kanske tillochmed Lana Turner-blond. Varför? För i helgen höll vi kollationering och jag förträngde en hög feber och jobbade ändå. Manus och rolldelning gick bra och äntligen slipper jag hålla käften. Om Lady Dewinter, Milady. (Som från och med nästa vecka eller så. Är jag.) Alla verkade peppnöjda och alla gjorde ett brabra jobb. Men jag misstänker att jag glömt en massa och virra bort mig ibland. Somliga mått saknas nog. Jag skyller på feber och snorkoma.
Densamma som jag sitter i nu med bultande bihålor och hundratusen meter tyg och funderar på vilka plagg som är bäst att klippa till först. Tillochmed tankarna går långsammare. Och jag huttar Alpenkraft som om det inte fanns någon morgondag. Fem doser om dagen. Snälla funka.

Hej hej klockan sju på morgonen

Igår fyllde min morfar 80 år.
Istället för att fira bestämde min kropp att det var roligare att bli paniksjuk och ligga hemma och spy. Min kropp är en spexig SOB
Nu ungefär ett dygn senare har jag inte längre maginfluensa utan annan influensa. Jag kan äta tjoho men. Istället har Hostan flyttat in och hon skrämmer slag på katten.

Tio i åtta blev det mörkt. Det är ljusare om kvällarna. Hej hej våren!
Och idag har jag inget perspektiv på tid. Jag har legat i sängen hela dagen jag klev upp för ett par timmar sedan. Jag är sjuk och käkar baklänges, har frossa och feber och den baletten. Kisse har inte lämnat mig på hela dagen hon piper och mjauar och låter nästan orolig.
Speciellt då den blöta handduken ligger över mitt huvud och jag försöker sova. Då undrar hon vart jag tar vägen.
Och när jag ändå är borta. Smakar hon på blåbärssoppan. Det syns på den lila fläcken under näsan.

Svart

Det där med att ladda kamerabatterier är inte min sport. Så igår när vi hade finbesök igår. Ja då blev det ju inga bilder tagna. Som vanligt dårå. Förresten var det alldeles svart. Varken P eller Jonna, Emmy, Viveka eller Nicke eller Konstnären heller för den delen hade synts på bilderna. Om jag tagit några.
De var här för att fira Planetens dag eller timme då, man klarar sig tydligtvis inte utan lyse en hel himla dag. Hur skulle det se ut liksom. Det var ju Earth Hour, ifall nån, skämspåsig, skulle ha missat.
Vi tände ljus och drack upp vinet från kollationeringen och lekte Gissa introt i flera timmar.
Och kisse klev inte i ett enda ljus. En bra kväll med andra ord.

Vi vaknade tidigt igår. Monika knackade försiktigt på. Hoho är ni uppe små tutor, kvittrade hon. Hon hade staplat frukost för ett helt kompani på vår finaste bricka och bryggt te till min dummadumma hals som svider och gör ont. Här är DN, sa hon, ska jag rulla upp?
Näe, vet ni vad, så jag ljuger. Såhär var det. Jag vaknade spik rak i sängen okristligt tidigt av att kisse vråljamade och hotade slå in dörren. Sedan hoppade jag i sängen tills Konstnären förstod att han var vaken.
Jag okynnessydde lite på min lediga dag och sedan. Gick vi ut. Fint väder liksom, man borde ju. Vi köpte ägg och planterade påskliljorna Konstnären köpt till mig.
Det känns fint i vårhjärtat. Det här är liksom min tid på året.

Bardomsprofenten för mig återuppstånden och jag har lyckomage, fastän jag blev utan apelsin.
Tack mamma.
Mannen med färgerna och själen gjorde min dag kan man säga. Han är energi och ljus personifierat. Lite som vitaminer. Och en heltjävafantastisk liveartist.
Idag känner jag förkylningen i kroppen igen jag nyser och botar halsontet med massor av te. DiLeva på spotify kurerar inte alls lika bra som livekonsert och helande handslag men det funkar. I brist på den livs levande liksom.
Everyone is jesus, everyone.

Så illa det kan slumpa sig. Ena minuten är det ljust. Andra mörkt. Vi såg futurama och åt hämtmat på Lillördan. Lillmonika tappade balansen i fönsterkarmen och allra finaste lampan tappades i backen. Hundramiljoner bitar frostat glas över hela golvet. Helvetes fan i evighet amen, tänkte jag och började plocka.
Nu är balansen i fönstren rubbad. I det ena lyser det i det andra inte. Det haltar liskom och IKEA-listan blev genast längre. (Lådor, ramar, korgar, sänglampor och andra lampor. Och så köttbullar till Konstnären)

Jag har småsmå sår på mina händer som svider när de blir våta. Kissetassarna har iallafall klarat sig.

Anna Ådén.

Såhär vill jag att min sommar ska se ut. Och Camilla, vi löser nånting det måste vi.

Jag svär allt oftare för jag saknar bra förvaring. Det är alltid stök för det finns inten stans att lägga småskit, saxar, papper och tyg. Jag vill så gärna till IKEA. Listan börjar bli lång.
Jag saknar att ha pengar över och kunna ge mig själv en ny ti-shirt när en gammal går i sopen. Lite oftare än en gång i halvåret.
Jag saknar Hannas sällskap och tycker vi borde ses oftare. Jag tänker alltid på henne när jag ser teve och hör Lisas Simpsons söta skratt. Svårt att säg exakt vad, men det påminner liksom. (Snälla flytta inte till nån skog eller djungel. Eller inte så långt bort iallafall.)
Och så saknar jag att bara jobba på scen en produktion om året. Det vore tråkigt att danka av innan man ens hunnit försöka sig på att leva på teatern.

Och så saknar jag helt klart ett par Sewdish Hasbeens braided high i svart läder. Fytusan så fina.

Foto:? Vackert är det iallafall.

Idag kombinerar jag för mycket kaffe med omöjlig polyester och sätter guldkant på småskit med enkel stjälksöm. (Som jag var övertygad om hette kedjesöm.) Jag syr färdigt en skjorta åt vår unga hjälte och drömmer om billiga sommarkläder till mig själv. Kompositören kommer på fika och Monika lär sig klättra i bokhyllan. (Tja, så länge hon inte skadar sig så.) Lite fisk på en tisdag, zucchini och Per Morberg på teven. Heja!, så att säga.

Stänger man av Spotify hör man hur tyst det är. Som hos en liten mormor där ibland bara vägguret hörs,
och andetagen då.

Och för första gången på länge skrattar jag högt åt Simpsons. Idag är en bra dag. Mycket bättre än igår.