"Jag är inte en skum gubbe", sa han "min sfi-lärare sagt åt mig att pratas med folket jag möter" sa mannen på busshållplatsen. Och så skrattade vi. För han såg inte skum ut. Mest som en vanlig pappa. Som går på folkhögskola. Och så förklarade jag hur man listar ut tidtabellen.

Jag blev erbjuden skjuts från skolan men tog ändå. Bussen kändes som en bra ide. Och så kände jag för promenaden till hållplatsen. Rensa och vila huvudet. Och egentligen var jag väl inte hemma så mycket senare. Och idag somnade jag inte direkt när jag kom hem. Jag gjorde fyr i spisen och bjöd katt på en ostbit och sen satt vi i soffan under filten en lång stund och bara snickrade spellistor på spotify. Och så önskade jag såklart att jag hade den dära fantastiska boken om Lucien Lelong. Min gud.

Jag vet inte vem som tecknat. Vackert är det.

Ingen hade sagt mig att tunnelbanan doftar ljuvlig kokos, tvål och lite kräk. Nästan allt överraskade mig positivt och nästan ingenting var stort eller överväldigande utan förvånansvärt vänligt och enkelt. Och helst skulle vi stannat längre. Om bara kisse följt med.
Vi satt på Rival i timmar och såg Konstnärens tjufemårspresent på Moderna Museet. Och Mefisto på Uppsala Stadsteater med släkten i huvudrollen och fick benen undanslagna. Av hur bra det var. Öl i teaterbarer och drinkar i små södervalv. Och så kaffe i köket med nyaste människan på jorden. Kändes det som. Heja bebisar. Det borde alla ha.
Och så har jag flugit i luften och vandrat i gränder och drömt om den perfekte innegården. Och ångrat alla afrikanska butikker jag aldrig var in i. Hejdå Stockholm.

Strumpstickorna går varma. Och plötsligt fick jag så mycket att göra så jag undrar när jag ens ska hinna känna mig ledig. Det där med höstlov. Min småskoleromantiska sinnebild pyspunkar och jag undrar när jag ska hinna dricka kaffe på gården och när jag ska göra ingenting på det där sättet så att det är värt att njuta av. Jag gör egentligen ingenting just nu. Men mer på det där handlingsförlamade jagvetintevartjagskabörja sättet.

På torsdag far vi till Stockholm en stund. Utan kisse och mattehjärtat är lite fånigt och oroligt. Innan dess ska jag städa och tvätta och se på en ny svart kappa och kanske slakta en annan och kanske kanske hinna sy ett par shorts. Och skosnören måste jag köpa.