Kisse och jag håller lördag. Vi lyssnar på Sånger om kvinnor via otroligt saknade Spotify och färgar nylonstrumpor syntetrosa. Och bänner händerna på kypen så dom blir lika syntetiskt rosa dom. Sedan dricker vi te mot onda halsar (mest jag) och ser Vänner och jag gråter för hundraelfte gången till Phoebes bröllop) under en inte tillräckligt varm filt. Vi ska bara ligga under filtar hela dagen, elda i kakelugn och se favoriter på datorn.
Jag känner tvärförkylningen i kroppen. Och så längtar jag otroligt till jul. Jag skäms inte fört, varför får man inte börja i september!

Det här är alltså sextioltal. Obs obs.

Jag tycker väldigt mycket om Sissela Kyle. Jag såg henne på teve alldeles nyss och tänkte det. För första gången att hon inspirerar mig och att jag verkligen verkligen gillar henne. Helt plötsligt kommer man bara på såntdär. Att man ser en förebild i någon lite otippad. Det känns bra.

Och jag tycker inte längre att det är sjov med sjuttiotalsfest, eller någon -talsfest över huvudtatt. För folk kan liksom inte. Nu låter jag hård, men såhär är det. Man ser bara såkallade hippies på sjuttiotalsfest, bara Susanne Lanefeldt:are (som inte vet vem Susanne Lanefeldt är) på åttiotalsfest, bara rockabillys på fyrtio-femtio- samt sextiotalsfest. Jag tycker det är synd att människor inte har varken koll eller fantasi (hur svårt är det att bara googla lite?). Det förstör för mig. Som har koll och fantasi. Och gör att jag inte längre går på temafest. Vad är meningen om ingen anstränger sig? Boxen är större än hippies och rockaillys, det borde inte vara svårt att tänka ens innanför ramarna.

Hjälp mig snälla nu efterlyser jag. Mönstertidningar, Allers tillexempel, från 1900-1960-tal. Om mönsterbilagan är kvar är det underbart! Billigt helst gratis såklart. Snälla snälla räck upp handen om ni sitter på skatter!

Jag vill alltid se ut.
Jag tror minsann hösten kommit. Sol och kyliga vindar åh september, jag älskar dig och dina sura äpplen och gula löv. Jag längtar ut på landet när jag går i skolan som jag gör nu. Jag vill bo i sjuttonhundratalsvindsvåning i stan med vita väggar och mycket ljus Och så ett hus i skogen och vid havet på samma gång där det är lugnt och stilla och inte en människa syns till vissa dagar. Båda vill jag ha.
Jag ser på Sarah Jessica Parker och tänker att jag vill vara sådär som passar i alla kläder och underliga knäppa kombos. Jag sparar bilder och inspireras. Och vill ha nya kläder.
Och så köper jag garn på skolan. Ekologiskt och växtfärgat och tänker att jag får passa på att sticka en himla massa medan det fortfarande är kul. Jag har stora planer. På svartvitt och krapp och grönt. Obönhörligt grönt. Och kanske lite silver.
Det händer så satans och sagolikt mycket om dagarna. Jag vet aldrig vart jag ska börja. Eller sluta. Alltid somnar jag en stund med katten på magen när jag kommer hem från skolan är jag helt slut. Sex timmar total och koncentrerad kreativitet om dagen får mig att tvärdö litet om dan. Himmel.
Och så gör jag succé med japansk urålders färgteknik på strumpbyxor. Underbara älskade! Kanske visar jag dom snart. Syntetinfärgnings experiment är så himla kul, jag tror jag ska bli rik på det.
Färger och folklore bli min höst. Jag vill äta och leva det. Idag startar julklappslistan.