Dör onödighetsdöden över att jag åkte hem tidigt från skolan. För att sitta i ateljén och dricka kaffe med Konstnären och sy färdigt den dära fjärdedelen av Drottningskruden. Inte blev det så. Konstnären är kvar på teatern och min skruttmaskin syr inte alls inte framåt eller inte med stygn iallafall. Jag är frustrerad. Minst sagt. Så nu tänker jag drika fruktsoda med sugrör och sura ett slag.

Jag har inte gått in i nån vägg eller så. Kanske mer ett hål, en grop, en djup och utan ljus och just nu har jag egentligen ingen lust att komma upp. Jag vill stanna och mest sova. Och låtas vara.

Jag vet inte jag. Vart dagarna och orken tar vägen. Jag skulle till skolan idag fastän. Det är lediga dagen idag, men. Det föll väl ur hågen. Jobbar med det jag kan hemma. Smockar och sprättar och ångrar och smockar igen. Smocka shorts på improvisation är ett helvete. Men det vart ju tanken med dem från början så. Nu blir det smock. Och nagelbanden blöder litet på svart viscose. Syns ju inte tacka gudarna.

Jag försöker fota regnvåt försommargård från tretrapperfönster och Kisse ställer sig i helt vägen. Ingenannanbarajagihelavärlden-fas.

En gång i vintras tog det stopp och sedan var det bara så. Pausen faktum. Det händer så mycket och det går så fort och jag är inte den som började skriva. Det var en annan jag. Inte slutar jag heller.Men kommer förbi mer sällan. Det kommer en ny tid. När världen snurrar lite saktare och jag har slutat upp med att springa runtrunt ochbara se allt vad jag inte gör och ha dåligt samvete för det. Istället för att räkna resultaten. Typist jag.