Jag vet inte vart jag ska börja. Det är längesedan jag skrev något, jag minns knappt vart jag slutade.

Så fick jag äntligen mitt Torsdagsbesök. Han kom som ett yrväder med en cigarettstump i mungipan och en weekendbag i en nylonrem över axeln. Vi såg en film, tjimmade och somnade.
Så blev det fredag och vi drack kaffe i köket på skuggsidan och han följde mig till skolan för att titta på Hedvig och en viss magisk revolver. Jag slet (nåja) i dekorsnickeriet och for sedan svettig och dammig till Folkets Park där Besöket och hans vänner njöd av vårsolen och lade levern i blöt. F.Ö. i F.P. Folköl i Folkets Park. Jag duschade och anslöt mig till skaran. Om man vill se Karlshamnare ska man sätta sig på en filt i Malme Folkets Park. Alla finns nämligen i krokarna. Jag träffade folk jag växt upp med, gått i skolan med eller bara är ytligt bekant med. Jag kände igen alla. Ingen kände igen mig. Det känns skumt att hälsa fint och taihand med människor man lekt i vattenspridaren med som barn. Älskade Sambo och finafina Mammamaria slöt upp i Parken, fick sig lite sol och lite innanför västen och gittade sedan till Debaser, medan jag och mitt mansbesök lekte kulturella på rödvinsvernissage på Simrishamnsgatan tjugifyra, fyra trappor opp och tittade på konst och konstiga konstnärer. Vin i knycklig platsmugg, sökande efter rätt sko på fel fot samt trapphuspussar. Sedan gick vi också till Debaser, drack mysig öl i mysig utomhussoffa med mysiga flickor och mysig filt. Sedan var kvällen all och vi gick hem till mig. "Han är snäll mot dig, det ser vemsomhelst. Han är bra, inte som dom andra." Ja, Maria, han är bra.
Lördagsmorgon med Sölvesborgsgatans fågelhelveteskör. Standard. Morgonens gästsolist: Mannen utanför fyrans port som gastade efter "Hååkaan!" i fyrtio minuter. Tack. Det var fint. Fattigmansfrukost på det och sedan skjuts iväg med skådespelerskan och assistenten till Teaterhögskolan. In i ugnen. För varm var lördagen då jag diskade min disk, tvättade min kropp, packade min väska och begav mig på utflykt med björnen Björn. Vi drack kaffe på en servering och sedan gick vi på rundvandring på Hippodromteatern på Kalendegatan. Vi fick se loger, magasin och perukmakeriet och jag gick därifrån en smula lyckligare och med dammiga strumpbyxor. Vi skildes åt under april solen och jag gick och stoppa i mig någon slags mat. Sedan satte jag mig på centralstationen med min Monika i handen och väntade. Halv sex skulle vi fara. Peter och jag sprang som tosta efter ett ställe att köpa biljetter på men förgäves. Och så gick tåget utan oss. I två timmar slog vi dank i Malme stad. Sedan slog vi dank på Öresundståget i två timmar, sedan slog vi dank på Teatermyllret på Smedjan i Karls hamn. Två timmar där också. Kvällen resulterade i mkära återseenden och ett erbjudande om en roll till hösten. Jag tackade ja.
Repetitioner och kostymprovningar fyllde min söndag. Jag tycker om Karin. Karin och kollegorna. Underbara människor. Therese och jag fick besök på kvällskvisten. Jag fick ett och ett halvt besök, Therese fick fyra och ett halvt. Therese vann litegrann. Efter köksbänkskaffe, som är det finaste man kan bli bjuden på hemma hos oss, gick alla besökarna utom en och som belöning för att han stannade kvar fick han chokladpudding och vispad grädde. Vi skulle se Lostreprisen mittinatten och försökte hålla oss vakna med chips och teveunderhållning. Sedan somnade vi alla tre på Varuhuset och vaknade framför teven klockan halv två. Om natten. Vi sket i Lost och somnade om igen. Somliga hann inte ens hem. Halv sju nästa morgon tog jag tåget tillbaka till Malmö. Somliga följde mig till stationen.
Måndagen bestod av mellanseminariedissar av mitt och Hedvigs arbete. I övrigt bara massa torrt akademiskt pladder. Jag fick skav i öron, själ och av mina skor. Jag önskade mig bortbort till Sambo och Somliga. Camilla kom ner från Götlaborg för att vara med på seminariet. Hon bodde över hos mig och lät mig köpa två par skor. Vi åt på Jobbet och gick sen med tejpade skoskavstår på teater på Kajplats 305; Suburbia. Svordomar, överfall och snoppar. Allt på engelska, och urdu. Idag, tisdag, byggde vi dekor och fick vår scenografi levererad från MAFs ateljeer. Äntligen. Suck och pust. Födelsedagspresent från Camilla och spirande elektoniska telefoniska textmeddelanden från finafina K förgyller dagen. Jag har tagit lärdom; jag ska skriva här så ofta jag kan, annars blir inläggen långa. Vem fan pallar läsa liksom. Förutom Therese. ♥

Jag ser på Mumien och tar igen mig. Fantastiskt, jag har sett den ett tiotal gånger förut och inser först nu att filmen har en handling. Jag har inget att ta mig för, inget jag orkar göra. Ingen som underhåller mig. Jag trycker i mig C-vitamin och väntar på livstecken från K.
Det har varit en händelserik dag; jag har snorat otroliga mängder, varit på Kajplats 305, brunchat med Dan på K3, farit på pakethållare till Drottninggatan 1 på öster, hyrt en bil, hälsat på Gert på MAF och kollat på scenografinfin, roadtrippat till Svågertorp och köpit virke och beslag, suttit i bilkö efter en rysk schamporeklambil, hostat för kung och fosterland och nysit som en hel karl, installerat mig i verkstaden, smygtittat på Radiotjänst och den magiska revolvern, skrämt livet ur Hedvig med mina förkylningsljud och gått hem i förtid, vart på apoteket, hunnit dammsuga, trycka i mig fem gånger rekommenderad dagsintag av C-vitamin, eftermiddagssova och handla förnödenheter. Och nu sitter jag här och känner hur den lilla energi jag har kvar rinner ut genom tårna. Jag borde duscha och diska. Frågan är när han kommer imorn. Om han kommer.
Jag har kollat kontaktlistan i min Facebookchat var femte minut sedan jag kom hem. Jag är en tönt. ♥

Jag vaknade arla denna morgon. Nollfyratjufem. Det var fortfarande mörk ute och fåglarna sjöng in soluppgången. Helvete va högt dom sjöng. Soluppgången kom inte fortare för det. Jag satt i min säng med täcket om benen och såg spektaklet ske; hur himlen försiktigt tog eld ovanför taknocken på Sölvesborgsgatan 3-5. Nu står morgonen som en gloria över Malmestad och ljuset släpper guldstoft som singlar ner på smågatorna och leker i lövträden utanför fönstret.
Snipp, snapp, snorum! Jag är så hutlöst förkyld! Snorar och hostar och snuvar. Hur gick detta till, undrar ni? Jo, det undrar ni.
Allt började med en fantastisk, kreativ helg i Bleka hamnen. Solen sken, måsarna "sjöng", Therese var fin, pojken söt som få, det hängdes massor i våt kök, det konstnärskollationerades, teaterrepades och genrepsstöttades. Underbara dagar himma i hamnen, mycket kaffe och mycket kärlek, mycket människor. Åh, vad jag trivdes! Men förkylningen föddes inte förrn en halv sju om måndagskvällen, då jag och Björn beslutade oss för att roadtrippa hem till Malmö. Björn hade lånat Pärlans bil, i Pärlans bil finns AC, handikappad AC med bara två lägen: lukta-bränt-varmt och blåsa-sjukt-kallt-och-sjukt-mycket. Vi fick varva mellan lägena för att inte dö. Misslyckades, dog iallafall. Nu är jag überförkyld och jobbar febrilt på att bli frisk. Imorn börjar folket trilla in inför helgens repetitioner på teaterhögskolan. Tyvärr tycks jag ha försnillat mina C-vitaminbrus. Imornkväll kommer fina K till Malme, på fredag kommer Tess och på lördag kommer Peter-regissör. Jisses. Hur ska detta gå?
♥

Kära Vera,
Hoppas ni får en alldeles vedervärdig afton. Må edra ögon svullna igen och nästan förblinda er, må bänkraden framför er fyllas av långa, tjocka, stinkande gubbarslen som skymma all sikt. Må slutligen era öron slå lock utav bara helvete så att ni heller ingenting kan höra. Njut av föreställningen, era grisar.
Puss och Kram,
Regina och Therese. ♥

Jag har godis i en påse. Påsen har stått i solen. I påsen finns blandannat choklad. Choklad smälter i solen. Nu sitter allt mitt godis ihop i en klump. Så sitter jag här vid datorn en solig och blåsig lördagseftermiddag, skolkade från skolarbetet jag borde göra, och bänder loss karameller från påsen och klumpen som bildats däri. Rastlös är jag också. Sockerstinn och rastlös. Jag känner dåligt samvete för att jag inte pluggar, det är ju ändå inlämning inför mellanseminariumet på måndag, men jag har inte tänkt att göra nånting åt det, inte för fem öre. Kanske sen, om jag får superångest och dör. Bröd kan man baka, det vore en nyttig sysselsättning, men det är så kletigt. Jag kunde hälsat på min ömmandes mor och far, men dom är inte hemma. Ut kunde jag gå, i det strålande vädret, men jag skulle antagligen blåsa bort eller frysa ihjäl. Min mage värker och inget händer. Jag känner för öl och den mjukhet i hjärnan som dess inmundigande kan medföra, men Systemet är stängt. Jag hade inte haft några pengar till öl ändå, jag lade min sista slant på strumpor. Så nu äter jag upp mitt godis istället, som jag sku haft hela helgen, bara för att jag har tråkigt och inte orkar göra nåt åt det.

♥

Jag hade problem att titelsätta mitt inlägg.
"Kylskåp är från rymden och män är från mars"
"Ludderrött är en skaplig nyans"
"Conny!?"
"Hur gick det, och vart är Povel?"

Igår kom jag till Malmö igen. Fina gamla stad. Jag drog min feteresväska genom Folkets Park och tänkte att hit till Malmö kommer jag alltid komma tillbaka. Så som jag tänker om Karlshamn också. Kanske är det mina städer. Eller så är det för att jag inte bott på andra ställen. Det finns ju Svängsta, Vimmerby och Bräkne-Hoby. Dit känner jag mig inte särskilt dragen.
Igår var det sol och klänningspremiär på riktigt i staden Malmö. Jag for på scenografishopping , målade på rullgardinen och träffade vänner på stan och fikade. Folk å Rocks uteservering är kalasfin. Steksol, bara armar, latte och myntavatten. Det satt en litenliten duva under vårt bord. Den satt i solen och såg slokigt sömnig ut. Jag tänkte att jag ville döpa den till Povel.

Egentligen borde jag lagt mig tidigt igår. Jag har ingen disciplin, jag chattnattsudda med fina K istället. Längelänge. Jag glömde bort tiden och sen va klockan halv två.
Egentligen borde jag plugga. Sammanställa anteckningar. Jag har ingen disciplin eller koncentrationsförmåga, jag kollar på Varuhuset istället. Första boxen. Lökigt men gött. Varuhuset, alla såpors moder.
Jag är en dålig student. Tess, kom och hämta mig!

Idag var jag och Emeli på Hemköp. Plötsligt hände det. Vi stor sist i kön och dom öppna en ny kassa. Vi kom först och jag var sjukt snitsig och citerade Triss-reklamen med elegans och ohmagad-vad-jag-är-fyndig-fnissighet. Hon i kassan kopplade inte alls. Jävla typiskt.

Plingelingeling, plingelingeling! Hier kommt Der Eiermann! Påskstrumpor på. Här finns inget påskpynt,  gula sockor får duga.
Väckt av våren som knackar på rutan och vill in. Solskensfrukost och förmiddagsstros genom staden Liten. Vi smet in på ABC på Ronnebygatan; "Femtioprocent på alla gamla antikvarier". Det visade sig gälla antikvariaterna, inte de som jobbade där. Jag fick iallafall två deckare för trettiofem pengar. Hemskt värt.
Torglördag i Hamnen. Vi köpte bakverk på Rullande Bakeriet; fyra specialmazariner för fyrtiofyra kroner, också hemskt värt. Vi åt dom till kaffet som vi bjöd Lotta och CG på idag vid vårt grönskande köksbord . Sol, vår, bryggkaffe och svensk jazz. Fina Lotta och fina CG. Det kommer bli mången spontan köksbordsfika i sommar!  De hade husvärmarpresangter med sig. En glad solros och en flaska rosa flyttskumpa! Ikväll, såhär efter finaste påskmiddagen med stort P som gjort oss runda och glada, ska vi göra en favorit i repris: flyttskumpa på köksbänken i vårkvällen under stjärnorna, Therese och jag. Karl kommer inte komma förbi, och kanske sitter vi hellre vid ovan nämnda köksbord. Tiderna förändras. Till det bättre. Svenska Akademin på stereon och påskägg. Bättre än bäst.
I Stockholm gick ett kristet sällskap idag sin Golgatavandring genom staden, asandes på ett hurstortsomhelst träkors. Den finns folk till A L L T. Vår påskpromenad bli inte lika svettig, vi ska spatsera bort ägg och gratängmagarna så vi kan fylla dom med roséchampagne. Li'a bra. ♥

Idag har jag ett eget soundtrack. Vart jag går hör jag Joanna Newsom för mitt inre. Underbart! Synd att ingen annan kan höra.
"I kill my dinner with karate, I kick'em in the face..."

Egentligen är det bara eländeselände här idag. Kaffet är kallt, datorn jävlas och mitt kvinnliga innanmäte värker satan. Och för Therese går det inte heller så himla bra. Pest och pina hela dagen. Vi visste inte om vi ska skratta eller gråta. Jag provade att gråta litegrann, mest på prov. "Misslyckades, dog". Nu skrattar vi istället, jävlarihavet  vad vi skrattar. Just nu begagnar vi lyteskomik; Jan Guillous anatomi, Kevin Bacons anatomi och annan anatomi. Snart ska vi skratta åt saliv. Och sedan åt pojkar; pojkar i allmänhet och Sune Mangs i synnerhet.

Nyssens kändes det som jag längtade efter någont alldeles bara sådär. Har hänt förr. I nödens stund vänder jag mig till stjärnorna...
Dagens horoskop Oxen (2009-04-10) Du känner dig gladare i dag, även om du inte vet varför. Börja inte grubbla. Var bara tacksam.
...och som vanligt har man inte nånsomhelst hjälp av det.

Och nu: La Vie En Rose ♥

Dom kommer från under köksgolvet, upp genom springorna runt trasiga tiljan. Dom far i karriär över golvet, stannar pustar ut, sätter sig på gumpen och självdör. Bara sådär. Kanske tål dom inte Grummedoften, kanske tål dom inte värmen. Äckliga är dom i vilket fall, spindlarna och gråsuggeliken som man måste kryssa mellan och kliva över när man går i köket. D Ö D   O C H   H E L V E T E! Tur att dom har vett att dö själva åtminstone. Slipper vi göra't åt dom. Uss!

Idag hade vi avrättning. Öppen arkebusering. Hårt och brutalt utan rättegång. Ingen som helst nåd visades. Therese var bödel utan bödelsmössa, hon ville att den dömde sku se hennes ansikte innan hon lät basketkängan falla. Jag gömde mig i trappen. På behörigt avstånd. Jag tycker inte om spindeldjur.
Då var det eftermiddag. Nu är det kväll och jag är dödligt sugen på grönsparris och ägg och sill. ♥

På Besök är en myskrog på Nobelvägen i Malmö. Besök har vi också haft på Vinkelgatan 24. Fair Lady Marion kom på besök i dagarna tu. Vi fira det med sena uppekvällar med fint pojksällskap och långa frukostar, pizzamys, dålig film och Musikquizkväll på Harrys. Povel och K har varit här med. Ofta har dom varit här. Snart bor dom här. Koko har varit förbi på rekordfort husesyn och pappa Larsson har lagat mig ett datorprogram. Vår hus är fullt med kvällshäng, pirriga vårvindar, tvättmedelsdoft och varm själfull jazz; så som vi önskat oss. Underbart, underbart!
Våren är också på besök i staden. Finafina staden. Solen skiner, kvistar grönskar, saker spirar... Nu trivs jag. Alldeles galet fint trivs jag. Lyckosuck.
Nu står påsken för dörren. Bokstavligen. Vi har påskris på trappen. Jättefint, alldeles lagligt knyckt utmed järnvägen vid Smedjan och alldeles galet konstnärligt pyntat med finafina hönsfjädrar och videung. Dignande påskägg och sill, must och champinjoner; jag hungrar bara jag tänker på hur vi ska fira vår första påskhelg tillsammans, Tessi, lägenheten, vårt päronglassgröna  köksbord och jag.
Ikväll hade vi planerat överraskiningspannkaksfest för våra fina pojkar. Men dom sku fira Pousk, repa ungdomsteater och fara till Engelmartinska stugor. Typiskt. Vi får äta själva. Tjocka och mätta ska vi bli, med sylt på. Och glass. Massa glass.
Jag har gjort första rycket på rullgarndinsdrinkmeny till Apascenografin. Tess är husligheten själv. Det hänger tvätt i hela huset och det är påskstädat i varenda vrå. Detta är en bra dag, jag trivs med att vara konstnär. Kanske skulle man bli frilans attribut och maskmakare och jobba i sin egen ateljé. Therese vore en rysligt fin hemmafru, kanske kunde hon vara skådis eller författare. Då kunde vi bo här alltid. ♥

Idag var en sån dag som bara kunde blivit bättre om jag haft en last. Solen hade vart lite varmare, vinden lite smeksammare livet lite ljusare, färgerna lite klarare och kaffet lite godare; A L L T hade nått sin fulländning om jag hade kunnat lägga in en snus. Då hade denna dagen potentiellt varit den bästa i mitt usla barnaliv.
Resten av den potentiellt bästa dagen i mitt usla barnaliv bestod av tacos, Karlbesök, Björnbiltur, MagnusTeVe, Petergodnatt och lång stjärnklar promenad hem.
"Hem till mitt hus, där en katt och en flicka kan bo. Där bland björkarnas blad och blommornas doft kan jag sova i lugn och ro..."
Nej, det kan jag inte, jag kan inte sova, det är därför jag sitter här. Det blir sällan som man tänkt sig. och jag tänker alldeles för ofta. Det är ett faktum. Jag tänker och analyserar och trasslar in mig. Det är en liten finess jag har. När man tänker så bildar man sig en uppfattning, en idé om hur saker hänger ihop och spår sig efter det hur utvecklingen framöver kommer att te sig, givetvis ifrån sin egen synvinkel, man har ofta inte så många fler. När man tänker tar man de fakta man har eller har fått sig givna och bildar sig en uppfattning, en idé utifrån det, Ungefär som med matematik Och ungefär som med matematik, så har jag galet svårt att se vad som är ut och in, sant och falskt, postivt och negativt. Allt hänger på decimalerna.
Jag klurar på ett delikat problem med femtifemtichans att vara positivt. Och femtifemtichans att vara mer eller mindre totalt förödande för min självkänsla. Och det oroar mig. Ge mig ett jävla F A C I T. Ge mig det! ♥

Joråsåatt. Himma i hamnen, som det gamle brukar säga.
Med cp-tung väska anlände Larsson med sjuttontrettiotvåtåget på Karlshamns perrong. Gött. Lägenheten är B Ä S T! Oh, vad jag är lycklig!
Kvällen kom och vi drack rosébubbelvatten vid köksbänken och skrattade och sjöng högt och falskt och hängde duschdraperier och spanade på gråsuggor och spegelbilder i mångamånga timmar, fina sambo, fina K och jag.
Vi gick upp tidigt och gick på köksbordsäventyr. Vi sprang ifrån Hysterikon-tanter i pensionsåldern på 34:an, genomsökte därefter en Kupa. Inget köksbord nånstans. Vi tröstköpte pelargoner och ruccolablommor och gick hem. Sen for vi på loppis i Asarum och köpte stolar. Fina stolar. Svarta stolar. Goda stolar. Nöjd.
Nyss storhandlade vi. A S M Y C K E T. Ifall det blir en ny istid, tänkte vi. Då kan det vara bra att ha mat så man håller sig vid liv under isen. Nej, det tänkte vi inte. Men nu har vi mat iallafall. A S M Y C K E T. Och ont i armarna av att bära hem allt. Kvällen kommer. Undrar vad som händer ikväll...♥

Nu har jag paus. Paus i plugg, paus i packandet och paus i tankeverksamheten. Jag orkar fan inte vara smart och praktisk längre. Puhf! Undrar hur dom gör det, dom som är praktiska och smart hela dagarna? Det är ju en hel jävla vetenskap. Palla!

Nyss tyckte jag synd om mig själv. Svullnaden i halsen går inte ner, det känns som fickstenar i halsen när jag försöker svälja. Jag vart tvungen att muntra upp mig själv med Karatebenjamin. "Guuu, va ooont...!" HA!

Jag har vart på produktionsmöte idag. "... eller Vem fan startade all det här?" På Simpan. Simrishamnsgatan 3. Årets första utefika. Te, solsken och finafina flickor. Just då, i den stunden, då solen smekande stekte mina äpplakinder och vinden trasslade in sig i mina lockar och jag brände mig lite på första munnen "Farbror August", just då vart jag röksugen. Spännande. Jag som inte röker. Förutom när jag är nysingel och bitter. Och tydligen när jag får alla tusenmillioner underbara vårkänslor på samma gång...
Hedvig fick sin födelsedagspresent idag, boken jag lurade till mig på antikvariat häromveckan. Egentligen fyller hon inte år förrn på tisdag, men hon blev glad ändå. Jag fick puss.
Mötet blev kort. Pomme skulle tillbaka till TH och svalde sin smoothie hel. Ida stack nån annanstans. Sjuklingar ska inte frysa, så jag och Heddan flyttade in inomhus på Simpan och tittade på bebisar istället. Det kryllade av bebisar på Simpan. (Och mammor förstås) Det klack till i mig ända in i hjärteroten. Som när man var liten och såg ett potentiellt husdjur. En SÅN vill jag ha! Kanske inte nu, men sen. Jag skulle nog vilja vara en tjugoåttaårig mamma i våriga Malmö. Passar bra. Då hinner jag bo i Karlshamn ett tag och tänka över mina hyss. Jag har fem år på mig. Fem år och en månad. Fem år och en månad... Fan det är mycket nu asså. Ska hinna diska med.

Snart far vi till IKEA, Tess och jag. Och nån med bil. Och nån som kan bära. Povel? (Och nån mer, stark...) Jag ska tjacka gardinstång. Sen vet jag inte mer.
Till Tess: Gör en lista!

Jag har sju läsare nu. Bloggspejaren vart här och snoka och skrev sedan om mig på sin blogg. Så nu har jag länkat till henne, mest för att. För att hon skrivit om Louise och en av hennes kompisar också. Tja. Så nu vet ni. ♥

Strepsils, läkemedel och friskluft lindrar världens småsmå jävligheter.
I helgen ska jag skaffa Adobe Acrobat och sen ska jag jobba satan på min del av boken resten av veckan. Jag tror på PDF.
Jag tror på sommaren.

Större bloggar har frågestund en gång i månaden. Jag tänkte stilla för mig själv "Om man skulle lägga sig till med en sån" Kom sedan fram till att det är exakt sex personer som ens läser min bloggstackare, och har hittills noll kommentarer sammanlagt denna månaden (ha-ha...). Vi tar frågestunden en annan gång, när jag har kommit upp mig lite.
Tess är på musikquiz på Harrys. Det är inte jag.

Detta vart nog det tråkigaste inlägget hittills. ♥

Folk bloggar för lite. Intressant folk alltså. I said toss me a cigarette, I think there's one in my tuxedo.

Somebody set my soul on fire! Åhåhå! Gny! Jag blir aldrig frisk och har så trist i min ensamhet. Jag pluggar pö om pö, men koncentrationen vill sig inte och till slut sitter man där iallafall; feber tar överhand och så somnar man. Regina och ensamheten har riktigt trrråkigt ihop. Jag längtar härfrån! Våren, solen, flytten, kärleken, slitet. Jag känner att jag saknar någon, men jag vet inte vem. Någon som kan hålla om mig och hålla mig sällskap. Skumt det där. So come kiss me and hug me, come kiss me again!

Jag hade en låt på hjärnan hela dagen igår. Klockan hann bli sena kvällen innan jag mindes vilken det var. Jag vart med "skådespela" i en musikvideo sommaren 2005. I ett grustag. I en bil utan baksäte. Galet glamouröst. Låter som en illa förlorad oskuld!
Det var One58's låt  "Love will find a way" och det såg ut såhär. Man kan se att detta är innan teaterskolan. Guh!

Nyss ringde mamma. Hur mår du, undra hon. Halvilla sa, jag, och mina tassar skakar så jag kan kan inte skära bröd, tvätta öronen eller ens hålla telefonen ordentligt. Och vad gör jag nu? Jo, jag botar tidsöverflöd med nagellack. Och SKAKAR! Mina fingertoppar ser ut som buttericksblodiga grissinis, eller som nåt man låtit ett dagisbarn måla. Klarrött och färg precis överrallt. Underbart. Verkligen. ♥