Hej. Jag skriver hej för att det är artighet. Jag skriver hej för att jag har bestämt mig för att det är trevligt att inbilla mig att det är massor som läser. Så hej!
Helgen är egentligen slut, men jag fuskar och småtullar på måndagen. Jag har bestämt mig för att vara ledig fram till halv två. Då blir jag kostymör och skall så förbli hela veckan. Det och utställningsarkitekt. På lördag är det kulturnatt i lilla staden K. På Teatersmedjan sjuder det av liv och mitti smeten ska en Hem till havet-monter ståta med affisch, bilder, skisser och biljettinformation. Jag och Therese (min första assistent någonsin, hihi, eek!) ska fixa!

Helgen var underbar. K kom hit, jag mötte på station och vi grät litegrann, åtminstone jag. Oj, vad fin han är. (Vi är ett sådant par jag egentligen avskyr!) Vi har druckit vin, ätit brunch och fikat fint, vi har tecknat, spelat gitarr, pussats och lagat pizza, och mycket mycket mer. Lite parisromantik i lilla höstiga hamnstaden K!
Igår höll Sommateraterensamblen återträff, utvärdering och premiärvisning av Hemligheternas Tid - Filmen! Som vanligt var det hjärtligt, härligt och mycket obehagligt att se sig själv på duken. Jag sa JA! till Ödets Makt - sommarteater tjuguhundra tio.
K for hem på söndagkvällen. Visst är det evinnerligt trist att vara där han inte är men jag har aldrig tidigare fått ångest av att veta att nu far han. Klumpen i magen fick mig att gå upp flera kilon och K kramades längelänge och alldelesför hårt, och grät lite i smyg. Oj, vad fin han är! (Vi är ett sådant par jag egentligen avskyr!)
Until friday lilla djur!

Höstmat i långa rader kommer det bli, flera dagar i sträck. Av Ks jättefina mamma fick jag en mastodontzucchini, stor som en stock. En grön stock! Ikväll blir det ugnsgratinerat och porotsmos. Kanske en bearnaise och grännaknäcke med gräddost till det. Får se. Flott och gott!

Snart är det Hem till gården, min återuppväckta förmiddagslast. ♥

Det är så mycket man vill. Jag skulle vilja kunna kalla mig skådespelerska, kunna sjunga som Duffy, som Kate Bush och som Monika Z inte mist. Jag vill ha köksbord med Perstorpsplatta och kunna styra min egen tid. Jag skulle vilja ha min Karl för alltid och allt vad det kan innebära. Jag vill göra nytta och skillnad, ha massor av hattar och aldrig få myggbett. Jag skulle bara vilja jobba när jag behövde eller för att det var roligt. Jag vill ha mig en katt och så vill jag ha världsfred och aidsbot. Och allt annat som man ska önska sig. Jag vill ha höstsol och sommarregn, småfåglar och en varg. Jag vill sätta upp skådespel; Ture Sventon, Pelle Svanslös och Kvinnofängelset; jag vill ha superstyrka och aldrig mera mens! Jag vill spela fiol som i Allans visor och se min pelargon växa upp, odla smultron och pussas mest hela tiden. Jag vill kunna leva i flera städer samtidigt och aldrig vara bakfull. Jag vill ha körkort och en ful Volvo 250 med elfenbensvit lack och rostringar, allra helst med förtält så man kan campa. Jag vill ha en egen 70's themetune och en hårfärg som inte lämnar utväxt. Jag vill kunna städa som Mary Poppins och vara lika snygg som Meryl Streep när jag är 57. Jag vill kunna nå syrenen med fingrarna om jag lutar mig ut genom fönstret i Sommarrummet. Jag vill ha böcker och sockerbullar till kaffet och en väldigt liten hund. Jag vill resa men jag kan inte komma på vart och någon gång vill jag vara med i en julkalender, hellre än sommarlovsmorgon för det är det ändå ingen som ser och minns. Så mycket man vill.
Jag tänkte börja med att bli frisk och få tillbaka min röst. ♥

Det pågår en  Salvador Dali-utställning på Moderna Muséet i Stockholm. Jag vill dit. Jag vill se. ♥

Det är helt otroligt skräpigt i mitt rum. Och i resten av lägenheten. Therese är bortrest och jag är sjuk och har därför inte orkat bry mig alls. Men ikväll kommer hon hem, dags att fixa. Så mycket jag orkar anyway.
Skulle haft scenografi- och rekvisitamöte med Claes och Regissör idag men jag fick ställa in. Inte rimligt att jag ska vara pigg kl 13 idag. Jag blir snarare sämre. Kanske smittar jag. Kanske har jag svinis. Ingen vet. Snart dör jag. Hoppas jag hinner diska lite innan.
Jo, jag är nog döende, jag har en bananfluga på rummet. Finns ingen annan förklaring till att den sku vara här. Den känner redan likdoften. Djur vet sånt. Långt innan vi vet så vet djuren.
Dö alltså. Lika bra och ringa K, säga att jag definivtivt inte kan komma till Malmö i helgen och att han kan få ärva mitt Rabattkort om han vill. Annars ger jag det nog till mormor så hon kan fara på bussutflykter till ändhållplatser och dricka kaffe.
Undrar vad man ska skriva på sin gravsten? "Här vilar en som aldrig smakat rostbiff"? "Här vilar Regina, hon dog för ung, men hon var ett vackert lik"? Man kan ju önska sig nåt charmigt och någorlunda originellt, utan att vara smaklöst. Känner mig stressad att komma på nåt bra. Kunde behöva några tips. Men egentligen, what's the use? Mamma sku bara ändra det till nåt lökigt.

Så mycket strunt och skräp jag skriver, jag är helt galet uttråkad. Jag vill krypa ihop hos K. Jag är kär i honom ♥

När jag bara sitter i sängen och är risig blir jag sugen på kilovis med töntiga kultserier på DVD. Och te. Och cola. ♥

Jag yrar. Jag är för kass för att göra nåt ordentligt, gå en kvällsrunda eller vistas bland folk. Jag hänger bara här, på facebook och i tevesängen. Inte upplagd för att läsa eller sticka. Istället skriver jag nonsensinlägg om ingenting alls. Vad kommer näst?
Med baciller i huvudet försämras omdömet. Jag har fastnat framför teven eftersom jag inte orkar tänka själv. Programmen jag fastnar för och känner "Varför har jag inte gillat sånt här förut?" lyder som följer: Idol, Kändisjungeln, Jerry Springer, Big Brother. Jisses. Vart är världen på väg? Vart är jag på väg? Om tio år kanske jag löper runt i nåt b-kändisratrace och letar febrilt efter min självdistans och min karriär. ♥

När jag är sjuk vill jag antingen inte göra nånting eller så gör jag som nu, ligger i sängen med filten upp till nästippen och fantiserar (yrar) om mat. Läser matbloggar och önskar att disken i hon kunde försvinna magiskt och praktiskt. Pasta med mozzarella och tomatsås. Svamprisotto. Nudelsoppa, inte sån på påse, nej riktig hemlagad som tar mer än tre minuter att göra. Fattas bara pengar och ork. Energi. Fattas bara bordet med perstorpsplatta, uddaporslinet och min Karl. (Som diskar.)



Åh, ja just det, jag har inbakad fläta ikväll. ♥

Jag vart på Skitnära nyss och handlade Det-är-synd-om-mig-för-jag-är-snorförkyld-läsk. Utanför fångade något min blick. En pucklig stackars cykelkorg med söndriga hängen och bärhandtaget borta. Först blev jag lite sur och tänkte "Vaffan är grejen, varför har nån knyckt min skräpiga cykelkorg och dumpat den utanför närbutiken?"
Min gamla cykelkorg ser nämligen precis likadan ut, tilltygad och helsönder efter att jag vurpat med cykeln för ett par veckor sedan. Hemma på gården, vid husväggen bredvid min cykel stod dock korgen kvar, liten och deffekt med begynnande rost och såg ut att skämmas. Jag satte mig på huk med Cuba Colan i famnen och viskade "Se inte så rädd ut, det finns fler av dig" ♥

Jag är verkligen sagolikt dålig på att skriva. Mest för att jag inbillar mig att ingen läser. Egentligen är det ju inte därför jag skriver. Jag skapade en blogg för att skriva av mig. Jag har tröttnat på dagböcker. Jag slarvar bort dem och skaffar nya. Sedan hittar jag dem plötsligt, en hel hög halvskrivna stackars häften och böcker.
När jag läser finner jag dem ganska intressanta. Mitt liv har gått upp och ner. Som alla andras. Men så djupt som böckerna går i mig kommer förstås aldrig en blogg att gå. En blogg är en dagbok man FÅR läsa.
♥

Nu är den accepterad, hösten. Orka kämpa emot. Egentligen tycker jag att hösten är en högst angenäm tid. Tills slasket kommer iallafall.
Ett litet djur som jag gillar inte att bli våt om tassarna.
Sitter i sängen vid fönstret och andas frisk höstmorgon luft. Himlen grå och vinden hårdhänt rufsande i trädkronorna tvärs över innegården. Regnet hänger i luften. Fukt.
Häromdagen tog jag hösten till mitt hjärta, bytte gardiner och köpte största blåa ulltröjan Karl Oskar och Kristina hade att erbjuda. Höst ute, höst inne. Det ska bli höst i mitt rum, Sommarrummet. Mörka gardiner, nya påslakan, filtar i sängen, kanske en trasmatta till, beror på hur kallt här blir. Gamla hus är kalla om vintern. Det vet man ju. Jag ska proppa min vita kakelugn full med stearinljus. Och köpa nya teer.
Nu regnar det. Sa ju det.
Hem till Havet tar upp största delen av min ringa tankeverksamhet. Scen, rekvisita och kostym. Mycket är det. Och ovanpå det en hyfsat stor roll. Saftigt underlag för stress. Det går åt mycket cola.
Just nu går tiden åt till att tänka. Jag tänker så det knakar. Färger, former, relevans, tidsanda, mått av patina. Det är svårt. När det blir som svårast att vara duktig tänker jag på K istället. Då känns det bättre. Jag tänker rätt mkt på K, överallt smiter han in. Gör inte så mkt. Om man bara kommer igång och kan färda nåt litet om dagen och får känna sig lite duktig så går det lättare, känslan av att producera och komma framåt lite var dag lägger lock på stressen. Igår var jag värdelös. Tittade inte ens åt mina projekt. Hade fullt upp med att jaga Postverket och Halebop.
Ringde förresten det där numret jag hitta igår. Telefonsvararen svarade glatt att jag fick vända mig till deras f*cking useless kundtjänst på internet. You go Halebop! Jag har nog inte råd att bojkotta dem. Tyvärr. Så vad gör jag, istället för att bojkotta? Jo, jag beställer ett nytt abonnemang! Från Halebop! Jag skäms över mig själv.
Nu regnar det verkligen! Himmel vad det öser. Jag klev ur duschen och hörde fortfarande häftigt strilande vatten. Det är som ett sus i öronen, jag måst stänga fönstret.
Snart borde jag äta något. Jag har packat ner min nya blå tröja, tandborsten, muminpappan och bettskenan. Kamerabatteriet sitter i laddaren. Om två timmar hämtar Nina mig, vi ska fara till teatern i Olofström. Provbygge av scen. Något slags teknikmöte. Jag är så otroligt oförberedd. Har prioriterat att sova och tänka på K. Jag har svårt att koncentrera mig på nuet, i huvudet är jag redan i Malmö. Ikväll far jag dit.

Nej, om man skulle bli lite professionell och åtminstone fejka att man är någorlunda förberedd. Eller så tar jag upp Muminpappan. Vilket som.
♥

Jag blir alldeles snurrig av alla turer fram och tillbaka! Det borde finnas Postverket-piller, ungefär som det finns åksjukepiller!
Jag har tröttnat och snart ger jag upp. För snart en månad sedan beställde jag nytt mobilabonnemang. Det första som händer är att posten (dessa djävulens hantlangare) låter bli att eftersända paketet, vilket hamnar i Malme emedan jag sitter här i Karlshamn med avin (som eftersändes!) i hand och kan inte hämta ut den. Då ringer jag till posten; det tar en timme innan jag får dem att förstå att de sjabblat med eftersändningen och kvinnan ringer utlämningsstället i Malme och fixar paketet vidare till Karlshamn. "Bara att invänta nya avin!", kvittrar kvinnan och jag lägger på. Det kommer ingen avi på hela veckan och inte efter helgen heller. Då ringer jag posten igen och de menar att det ska gå bra att hämta ut på Malme-avin.
Så idag traskar jag till postkontoret på ICA, bara för att få veta att de just skickat tillbaka mitt paket till avsändaren. (NEJ!)
Så nu måste jag få tag på Halebop. Går det? Åh, nej. Inte ett nummer eller en mailadress så långt ögat når. Palla! Jag måste få tag på dem för att:
1, slippa få mitt teliaabonnemang avstängt av Halebop, vilket var ingick i deras tjänster, och,
2, slippa betala skyhöga avgifter för att inte hämtat ut ett paket jag aldrig fått.

Jag tror jag hittat ett telefonnummer på Eniro... Jisses vad nervös jag kommer va imorn när jag ska ringa. Jag är verkligen sämst på att vara barsk och bestämd. Håll tummarna! ♥