ÅH! Vad jag längtar! Nu är det bara två veckor kvar!! Två jämrans veckor innan jag slipper. Slipper resa, slipper gno. Slipper nära mitt magsår och kan slappna av i en hel vecka innan jag börjar mitt semestervikariat! Jag vill leva kastell tills jag börjar jobba, fara med ut på ön vareviga dag och sitta med C-uppsatsen på datorn under ett träd i skuggan, höra repen på avstånd och få sol på näsan. Aaah, låt mig, NU!

♥

Någon gång mellan tjuguandra juni och tjugotredje augusti. ♥

...och precis när hon hade sagt det skvimpade potatisgrytan över och kokande vatten landade över hennes nakna, redan sargade vänsterfot. Foten fick sitta i badkaret i lugnande kallt bad längelänge efteråt. Trauma! Hoppas inte skinnet lossnar. Larsson behöver skinn på båda sina fötter, skållade eller ej.
Potatisen blev mos och falafeln blev morotsbiffar av ren lättja. Lingon är alltid lingon är alltid gott. Och sås, brun sås. Brunsås.
Om bara Karlen ville komma. ♥

Uppdat. 22.50
... Men det gör han inte. Kanske imorn.
Staden är öde. Plötsligt känner jag ingen här. Halvtomt. Mörkt. Ingen i sängen, ingen i staden ingen i space. Det är ensamt. Det är ensamt. ♥

...och precis när hon hade sagt det välte hon glaset med dricka över hela sig! Nu finns bara fem stycken rena plagg kvar.
Om någon på Sölvesborggatan 4 i Malmestad läser detta:

Kära medboende!
Snälla låt mig byta till mig en tvättid i veckan! Tvätta i badkaret börjar bli långsamt och leda!
På mina bara knän, Regina ♥

K är i stan. Jag flyttar ut. Joy på Bodoni, vin och födelsedagar. Mycket ska hinnas med, sova är för mesar.
Således. Fredag; Sluta tidigt, ta bussen hem, äta, klä Karl, duscha och själv bli färdig, ta en Ecologica ur skafferiet och tralla till Johan på Almbacksgatan. Sommaren gör underverk med Malmö. Jag säger 'sommaren' för här känns det som om den redan är på väg. Kanske är det fåglarna, stadsgrönskan och vindarna. Kanske är det K. Jag vet inte och bryr mig egentligen inte heller. Kvällarna är lite varmare, lite mer gyllene, gå-gubbarna lite grönare och trafiksuset lite mer melodiöst än annars.
Rödvin och musik, kicki'n it i soffan hos Söderberg och Glans. Underbar lägenhet, så skulle jag vilja ha det. På riktigt. En vinflaska senare lunkar vi till Bodoni och tänker, att kön måtte hinna ta slut innan klockan slår tjugutre för ingen av oss har råd att betala inträde. När vi kommer dit är det inte många kottar där. Kottar dyker dock upp iform av nya bekantskaper och kära återseenden. Bland andra Johans Sara. Oförskämt söt. Band of Joy spelar och jag inser att jag inte varit här sedan Alla Hjärtans Dag. Lika härligt fuktigt och intensivt, antagligen ännu härligare nu. Magpirr och glada utspel på dansgolvet. Och K. Fint, fint, fint. Kramar oc bröder och öl. Och jag vart så stolt för att han var stolt. Sedan gick vi hem. Klockan hann bli tre.
Lördag; Upp halv nio, en timme till föräldrarna Larsson drar in över sol-efter-regnkyssta 'Möllevången'. Ligga kvar länge, duscha och kaffe, kaffe, kaffe! Lilla Larsson mår illa av pulverdoften och håller sig borta från bryggaren. Frukost i soffan, öppet fönster, jord, regn och daggmaskdoft. Jos och bröd och ost. Sedan går dagen. K far iväg på uppdrag och vi andra pickar och packar och äter lunch på Nyhavn. Åh, gudars, vad jag kommer sakna Malmestad och min Möllevång, något helt djuriskt galet kommer jag längta. Jag kommer tillbaks. Soon my sweet, soon... Laxpasta och grönsaksmarknad, fransktalande marockanska bordsgrannar som diskuterar sina semesterplaner till åarna i Mörrum och Ronneby: 'Best Laxoring fishing in this land!'
Lilla släpet med glasfiberkåpa fylls med mina loppismöbler och tuffar himm te hamnen. Nu är bägaren halvtom. Bägaren är min lägenhet. Snart flyttar jag helt och hållet.
Jag fick gratis fetost och babaganosh i min lördagsfalafel. Igen. Jag tror falafelkillen är kär i mig. Han grymtade inte ens när jag betalade med en femluring. Sen(t) kom K, han drack kaffe och sen gick vi på fölsekalas vid Kuken. Loads of folk från det förflutna och ännu fler nya bekantskaper och allra flest kramar. Var folk verkligen såhär tjenis och hjärtliga på gymnasiet, har jag bara glömt hur det var? Eller är det så att den lilla människan i den stora staden blir så ytterligt glad i själen av att återse gamla vänner från svunna förlovade tider då kulturfestivaler och folköl i sommarnatten var sånt man kunde leva på i eoner. Man blir varandras isflak på storstadshavet. Det var fest och kalas och jag träffade Stina som tyckte att det var verkliegn på tiden. På tiden att vi sågs och på tiden att K och jag blivit K och jag. Finafina Stina. Snart flyttar jag... Kan man inte få ha kakan OCH äta den, bara EN gång.
Klockan hann bli två, då lufsade vi hem, K, jag, jeansjackan och en återfunnengammal vän; K's skateboard.
Och nu: Söndag. Jag sitter i finaste för födelsedagspresentpengar köpta t-tröjan med vita och blå ränder och mina favoritglasögon och sugnar till på falafel, potatismos, brunsås och rårörda lingon. I vilket en känsla av att vilja vara mysig flickvän i bohemiskt boende, med bomullsgardiner, sommarvindar och färglad köksinredning plötsligt infann sig och pirrade min mage.
I väntan på K: Matlagning, promenad, hårtvätt, Family guy och kanske en spontan balkongfika på Lantmannagatan. Den som lever får mat. ♥

Jag måste skaffa en ny mobil. Den jag har är kass och katastrof på en och samma gång. Kontaktlistan tappar bort mina vänner, den skickar inte alltid iväg mina sms och väckarklockan väcks bara när den känner för det. Dumheter. Här behövs en ny, en pålitlig. Eller en som åtminstone startar. Egentligen har jag inte råd men nu är det snart en nödvändighet. Sitter framför pricerunner och kollar och läser och jämför. Jisses, en jävla djungel! Jag vet varken ut eller in. Tillexempel: G900, sonyericsson selvfölgelig, kan tänkas men den har pekskärm, vad ska jag med det till? Eller W595, som ser ut som min förra, frågan är om den är bättre? Vissa är för fula andra för dyra och en del som verkar utmärkta är enligt andra användare inte ens värda att kissa på. Jakten går vidare!

Idag är det Kristi Himmelsfärdsdag. Dagen då Jesus Kristus flight number one lyfte från jordens ovärdiga skorpa. Mina vänner sitter på Kastellet, grillar, skruvar och ölar. Och här sitter jag, allena, diskvattensnarig om händerna, osminkad och trött, med öl och ostbågar och längtar efter Tess och Karl och vännerna, Kastellet och korvarna i skymningen. Lessenläpp och russinmun, jag vill också! Åh, denna flytten kan inte komma fort nog just nu!
Ostbågar och flyttorganisation, jag är ganska dålig på den ena och lite för bra på det andra. Ostbågar är lite för gott och Grannfejden är lite för intressant och jag är lite för uppgiven och ynkig för att kunna tänka praktiskt. Julsakerna och skrivbordssakerna står på tur. Och kuddar och alla dessa helvetesböcker! Varför är dom roliga sakerna tyngst?

Imorn kommer K, då blir det Bodoni, pussar och väldigt mycket roligare. I övermorgon kommer mamma och pappa, då ska hälften flyttas ut. På lördagkväll är det kalas och på söndag har jag dagen för mig själv. En helt ledig dag. Hoppas det regnar. Söndag kväll och kanske måndag, då är han "min" igen. Mysmys. Sen är det inte långt tills skolan slutar. Åh vad jag vill spela teater, leva teater, svettas teater, dricka kaffe med Tess, krama på K och städa på sjukhuset! Du och jag Mackie, vi ses i korridorerna!
"Have ya seen ma mop-bling?! BLING!" ♥

Jag gillar allemansrätten: FRAM FÖR ALLEMANSRÄTTEN! Och så saknar jag mitt broderi. Himmel så långsamt det är att vara ensam! Jag är inte längre van.
♥

Jag vet inte vart jag bor. Jisses så hattigt allting är; fyra dagar här tre dagar där. Inte konstigt att man är yr och förvirrad  och tunn och blek. Jag är ensam utan Therese och jag saknar fina K allaredan. Jag hör till dom, på olika sätt. Jag hör till dom men Malmö tillhör mig. Flytta vill jag, flytta till dom jag hör till. Men jag kommer sakna min stad. Malmö i mitt hjärta
Jag sitter mitt på golvet i en enorm flytthög. Kartonger och prylar über alles. Det är så man vill gråta. Ändå har jag inte alls så myckes skit som jag trott.
Malmö ja. Jag kommer sakna, längta och komma tillbaka, om inte annat så kanske på grund av Honom. Och vad beträffar det; hoppas kan man ju alltid.

Jag har flytt kaoset på golvet. Tröstgodis och filt i soffan. Min trötta kropp värker. Jag tittar på Girls of the Playboy Mansion och Seinfeld och saknar K litegrann. Inte påtagligt, det är mer ett sug och jag kommer på mig själv med att tänka att snart kommer han kanske in genom dörren. Men det gör han ju så klart inte. Regina, din dumsnut! 
Jag sitter här i hans byxor och väntar på att det ska bli fredag omkring halv fem. Duscha, packa och bädda rent. ♥


Valborgsnatten 2009. Tjuv och polis. Kaffe och vin. Kärlek och död. I vått och torrt. :)

Idag har vi hållt begravning. Nu är min ena mormor död på riktigt och för all evinnerlighet. Det var mycket blommor. Mycket blommer alldeles överallt, kistan syntes knappt. Lika bra kanske. Det var fint och jag grät inte, inte förrän de spelade den där biten om pärleporten och morfar fnissade lite och jag insåg att jag nog mindes samma sak om Bobo som han gjorde just då. Då fnissade jag så jag grät, och så grät jag ännu mer för att jag fnissade åt en psalm mitt uppe i all frid och himmelskhet och själasörjan. Efteråt åt vi pizza. Det är kalasmat för en morfar, och dessutom min Bobos favorit.
Och nu känns det bara tomt. Tomhet i evighet, amen. ♥

K ligger kvar hemma i sängen, min säng. Jag reser med tåg. Som vanligt nuförtiden. Det börjar ta emot. Mittemot mig sitter ett barn med sin lärare. Dom tillhör en skolklass som sitter utspridda på strölediga platser i vagnen. Jag har svårt att tycka att barnet är sött. Jag har överhuvudetaget svårt att se om barnet är en pojke eller flicka. Eller barn förresten. Det är säkert femton. Men jo, jag säger barn. Jag var barn när jag var femton, hur blodigt jag än hävdade motsatsen just då. 
Jag har alltid tyckt om tåg. Nu står det mig upp i halsen. Prestationsångesten och allmänångesten åt ena hållet och förvisso kärleken och havet åt det andra... mest överhängande är sorgen, den visar sitt ansikte. Jag orkar inte räcka till.
Utöver att jag dör lite i själen av skolstress och på olika sätt krävande människor, så sover jag inte längre. Jag får bara någon slags sömn när K sover över.
Ekonomin är inte ett lika stort problem längre. Vetskapen om någon slags inkomst i sommar gör det lättare att andas. Men jag behöver fortfarande pengar. Och tid. Jag behöver skor, jag behöver vila, jag behöver så mycket. Hjälp med att packa, flytta och styra upp. Jag behöver Karlshamn; K och Tess och teatern, jag behöver Novalucol och Cola. Jag skulle behöva en last. Jag behöver ett nytt rabattkort. Mitt gamla gick i tvenne delar.

♥

Vin och taggtråd i mitt glas, nu händer allt på samma gång!
Underbara teatervår som övergår i underbar teatersommar, ljuvliga sommarrum som snart ska inredas, mysiga sambo som alltid hinner diska innan jag blir färdig till det och finafina Karl som bara är fin, helt vidunderligt! Ovanpå det ett nyvunnet sommarjobb som städerska på Blekingesjukhusets kemiska labb och ett galet intressant tillfälle att låtsas att man är skådespelerska till hösten. Lycka, lycka!
På Valborgsnatten dog min mormor. Den ena utav dom. Den lilla stadiga och envist bestämda lilla krulliga dam som inte var rädd för ett jota. Hon som lärde mig om pannkakor, hemgjord plommonkompott, moderslösa kalvar och vad man gör om man skulle åka på stryk.
Kan man ens vara glad åt allt fint och vackert när nån försvinner såhär? Kan kan man, klart man kan, men det känns inte rättvist. "Glädjen har sin tid och ledsamheterna har sin", som morfar sa igår när vi firade min födelsedag och samtidigt planerade begravningen. Och så sjöng han för mig. Ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara gla...? Han är fin min morfar. Han känner mig så fint så vi behöver knappt prata och det känns som han har levat alltid, sedan urminnes tider. Jag har levat i tjugotre år. Gammal, ung, skitsamma. Känner mig som för evigt sjutton. Fast på ett bra sätt. Lite visare, lite snyggare.
Och jag är glad. Inte så glad som jag skulle önska, men det kan inte hjälpas. ♥

Den första maj tvåtusennio demonstrerade Therese och jag våldsamt mot allt vad välmående och sinnesnärvaro heter. Himmel vad bakfulla vi var. Vi vandrade som i ett töcken hela förmiddagen, men lyckades ändå uppfinna de mest ljuvliga stjärtrullar, somna i solen och lägga levern i Coca-Cola.
Senare på dagen hasade vi ner till Lokstallarna för att mötas med Hem till havet-ensamblen. Sol, ekologiska klementiner, långbord, eldsjälar, nytt manus och kärt återseende av regissör gjorde följande fyra och en halv timme av pratande och blötande och stötande uthärdliga. Mot slutat var jag dock oförskämt sugen på att komma hem, trots kaffe, kakor, pjäsläs och bakgrundhistorieberättande. Vi missade Wolverine på Bio Metropol, hemskt synd, men vi hade antagligen somnat. Pommfritt på Marinan fick duga. Inget duger som billiga pommes med lite för stark sås dagen efter.

Nu längtar jag lika mycket efter att få börja med Hem till havet, som att få repa Hemligheternas Tid på heltid. Jag har köpt det tre första böckerna i Sven Edvin Saljes kvintologi om Kjell Loväng, som CG har baserat sitt manus "Hem till havet" på. Jag fick veta mer om min roll också. Birgit Larsson ska jag spela, kommer till bygden som sjuksköterska och förtrollar huvudpersonen alldeles. Gifta mig ska jag göra på scenen, och kanske dö också. Sånt man bara gör en gång i sitt liv. Känns stort på nåt vis. Och skönt. Då har jag det gjort liksom. Check!
Jag har inte fått kläm på hur stor rollen är, men någon liten fluglort är det inte. Åh, vad sugen jag är på att läsa böckerna och sätta mig in i serien, lära mig människorna och Birgit. Men det får bli till sommaren, när Karin är färdig och Hemligheternas tid rullar på ganska så utav sig självt. I sommar helt enkelt. Då ska jag vara Karin och vid sidan av börja umgår med Birgit. Nionde augusti börjar vi.
Tills dess vill jag skaffa filmerna också. På dessa skuldror, Människors Rike osv. Tarps Elin är den enda jag har.

Jag har aldrig förut lagt märke till att jag har en underlig näsa.
♥

På Valborgsmässoaftonen anlände jag trött men glad. Tog en snabb dusch och bytte arbetströjan mot rena plagg. Spatserade sedan med Tess till Snäckan för att möta Sven i Rosengård. På en filt i gräset sutto de saliga; drack vin och spelade Yatzy. Vi kom lagom till körens hyllning till Våren. Syster och jag hade glömt glasen hemma och fick ta direkt ur påsen. För en stund blev jag sexton igen och mös vid mitt stilla minne av näsviken, filt, fukt, snåla vindar och vin direkt ur flaskan. Mitt i ruset av att massmysa med människor och höra finstämd hyllningskorus kände jag att något fattades mig. Men lyckan har en förgiftad tagg... Eldningsförbud i hela Blekinge län. Povel och Mia var upprörda:
"Var är brasan? Valborg utan eld är som jul utan julgran ju!"
"Nej, nu skiter jag i det här! Ingen eld, då går jag hem..."
...och så gick vi. Hem till Maria och Nicke och skaffade oss en egen brasa. Det brann och sprakade i kakelugnen. Det brann i hjärtat på de älskande, i levern på de druckna och i ögonen på de tävlingslystna. Vi spelade Tjuv och polis och jag tror att jag kan ha vunnit en smula, men jag minns inte. I vilket fall tror jag att jag var den enda som aldrig förstod reglerna. Jag slog mest min tärning och lullade runt och tjuvade allt jag kom över och aldrig att jag åkte fast. Kanske har jag något slags sällskapsspelshandikapp som jag inte vet om. Kvällen avslutades vått och Sven i Rosengård somnade med kinden mot min axel, men vaknade till länge nog för att klämma fram "När jag dricker så blir jag full, när jag är full är jag vacker..." Sedan somnade han ingen, som ett barn på sitt öra.
Senare tultade vi hem till lägenheten i Majnatten och just då spelade det ingen roll att det inte doftade gammal eld, daggen och havet var nog. ♥