Idag. Var vi. På IKEA och satt i nog varendaste soffa. Och jämförde sofftyg och färger. Och ringde hyresvärden före. Vi bestämde oss helt. Snälla värden tyckte vi kunde måla beiga fulsvartstreckiga väggar vita och vi tog en soffa som var grå. Som den längst in på snodda bilden ovanför. Finaste Karlstad. Fast som sagt en grå. Som råkade vara på. Rea, sån himla tur då! Och så köpte vi visst påslakan och annat med. Tänk så mycket som bara slinker med. Som man inte hittar förrn efter man betalat. IKEA är magiskt mystiskt.

Aja. Lyckans är vi iallafall. Och sömnig. Konstnären är på biografen och jag har huvudvärk. Jag väntar på honom och tuggar Smarties. Bästa choklan. Imorn är det nyår. Sov sött och Gott nytt. Kyss alla söta!

Jag tog inte särskilt många bilder. Dumma mig. Ni förstår jag hade alldeles för roligt. Inte ens förfesten med G, M och A. Fotograferade jag. Och jag som är så usel på det ändå. Att dokumentera alltså. Nåväl.
Hemkomsten! Juldagsbaluns på Lokstallarna. Årets baluns. Jag dansadansadansade, surplade hejochvälkommendrink och en konjak till kaffet. En del var stupfulla men jag hann inte med. Det hände för mycket skoj och alla jagmenaralla! var där. Och så finklädda! Och man måste hinna hälsa runt. (Där var så mycket folk att jag såg inte ens alla fast jag visste att de var där.)
Lyckohjulet med röda körsbär var det finaste jag sett. Och champagnen var den mest eftertraktade vinsten tror jag. Eller det fanns många stora vinster. Men den jättelika dockan eller loungemöblemanget jag hoppades innerligt att jag inte skulle vinna.
Jag gick nog hem vid kanske fem. Strålande kväll, tacktack! Dagen efter åt vi pizza.

Sådana tumvantar man hade som liten. Muminmuggar. Nästan en halv soffa. Kaffe och te. En vacker klänning. En ny börs. Roliga filmer. Doktor Glas och Alfahannen. Roliga och lite oroväckande familjefotografier. En skrivbok. Ullsockar. Vackra armband. Promarkers! Röda tofflor. Värme. Kärlek. Och mat.
Det är väl det jag fått i julklapp, och lite till. Av mig själv fick jag Kvarteret Skatan på box.

Jag hann med att fira tre jular på samma dag. Inte illa. Julbrunch med gräddtårta hos morfarn med stora skägget. Min morfar har helskägg och långt bakåtkammat hår. Och ser ut som en Dramatenskådespelare av rang. Fantastiskt. Morfars Annie fick en boll. Hon var lyckligast av alla. I världen. Så fin, lilla raggstrumpan.
Hos mamman och pappan öppnade vi hundra fina klappar och mosade i oss massa julmat och choklader och såg teve. Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson. Och efter det. Mer julmat. När Konstnärsfamiljen premiärjulade på Terassvägen. Huj! så mätt. Men nöjd. Och Oogachakka som vi. Spelade hela himla natten. Det spelet köper jag snart.

Jahaja. Goder juler. Lite sådär i efterskott.

Jag blir så sur. För hur många böcker jag läser om den där himla kameran så blir det ändå aldrig på bild, som jag ser allt med mina ögon. Jag vill fota julen i hemmet. Men det vetitusan. Värmen saknas liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju att ni ska se det jag ser. Hur det ser ut när jag sitter framför brasen. granen pyntad och tänd. Alltså perfekta bilder, eller ingen alls.

Tack förresten, Gust och Konstnären för klädnadsassistansen, ni var ganska odugliga, men hjärtliga!
Julklappshandeln är klar. Mamma var gott smakråd och pappa valde den allra sista. Tack till er med. Finafina.

Jag slevar cous coussallad och tänker att jag nog redan ätit nog mycket för att snart kasta upp. Men det är så gott. Och jag är grym på cous coussallad.

Jag vet. Och alla som inte lever under stenar vet också. Att Verateaterns Världen är full av dårar är riktigt bra skit. Sveriges senaste stjerneskud på myshumor- och magknipskratthimlen hade premiär den tionde december. Jag är stolt och saknar ord. Dom är otroliga, fina Vera, det finns liksom. Ingen hejd på begåvningen. Och Konstnären, han är bäst av dom alla.
Själv jobbar jag i biljetteriet. Säljer på dörren och tar emot allt smicker och beröm efteråt. Det känns fint. Och jag gör det gärna.

Just nu är det juluppehåll. Fyrafem dagar efter jul kan man se föreställningen igen. Och efter det. Nypremiär i jaunuari. Biljetter finns på www.teatersmedjan.se/darar eller hos mig på dörrn en timma innan insläpp.
Alla borde se. Det här är årets julklapp. Slutpratat.

Hörni. Nu ska jag förklara det där med katterna.
Josåhärva. Hela hösten har vi haft två styckna inneboende hos oss. Emedan vår gode vän varit på äventyr i Medelhavet, har Konstnären och jag sett efter hans ögonstenar. Eva och Mimmi. Kattflickorna. Och vi har trivts som aldrig förr med dem. Och förra veckan kom flickornas riktiga pappa, vår fina vän, tillbaka till Sverige och lilla E och lilla M flyttade hem till honom igen. Och nu är det ganska tomt i lägenheten. Och i maggropen.

Så var det med det. Det var alltså inte våra egna katter som vi bara tröttnade på och gjorde oss av med. Nu vet alla. Puss!

Elsa har bästa färgklickskombomattan och bästa pälskamraten. Heja!

Det är fyra dagar till jul. Jag har en julklapp eller så kvar att köpa.
Katterna har flyttat. För en liten vecka sedan. Det känns fortfarande otroligt tomt. Häromdagen köpte jag nästan sand på Hemköp. Jag hade förträngt att vi inte har små lejon hemma längre. Jultomten, en kattunge tack. En som kan kissa på toa.
Soffan har också flyttat. Till soptippen. För små lejondjur med svårighet att identifiera olämpliga toaställen. Har läckt i den. Och den gick inte att rädda. Efter åtta rengöringar med olika hyfsat miljöfarliga preparat. Satt stanken fortfarande kvar. So long! sa vi. Inget att göra åtet. Bara att spara till en ny. Gamla sängen tjänar som soffa. Sålänge liksom. Helt okej.

Vi har fått en gran. Av Konstnärsmamman och Konstnärspappan. Som en juleklapp i förskott. Som plåster på soffsåren. Den är kort och tjock och doftar himla gott.
Och jag har monstruös huvudvärk. Så nu ska jag dra rullgardinen mellan mig och omvärlden, och täcket ända till hakan och sova en stund.

Ok. Såhärva. Idag är en dag, onsdag. Jag har feber och orkar mest ingenting. Idag vill jag ingenting heller. En sån dag. När brasan inte tar. Maten bränner. Bihålorna exploderar. Katterna bråkar och ingenting hjälper. Och jag sitter bara här. Och orkar inte se röran. Jag städar kattlådan. Inte mer.
Konstnären är väl hemma i natt nångång. Kanske jag sover då.
Äsch, det är skrutt idag. Bara så. Jag skåpsuper årets glögg med massa is och äter upp pepparkakorna. Nästan alla iallafalla. Och betraktar andras olycka. Bondesökerfru. Alltid hjälper det lite.
Jag borde slå in klappar nu. Egentligen.
Kanske efter MariaWern. Jag älskar Eva Röse. Min idol alltsedan. Disneyklubben.

Blah.

Idag var dagen! Då jag äntligen fick se Tussilago den efterlängtade. Filmen om A. Och jag är nöjd. Svinspännande och lite rörande. Jonas Odell, tänk vad du kan!
Och det kändes lite som en repris  fastän jag aldrig sett den förut. Kortfilmen. Om A. Hela sommaren gestaltade jag en A. Och jag tror att Jag inte gjorde så illa ifrån mig ändå. Som det stundom kändes. Jag önskar lite jag sett Tussilago tidigare. Det hade hjälpt. Självfrtroendet iallafall.

Som sagt. Fram för Jonas Odell och heja Anna-Karin!

Jag läser statusar på fejjan om. Folks lördagsfestligehet och julförberedelsemys. Om ala som är friska och har det gött med. Vänner och andra de känner.
Själv har jag feber och en ny förkylning. Hemma i fåtöljen. Och nyser skaller i molekyler, skräms. Katten i knät skiter knäck varje gång. Stackars lille.
Ser Morden i Midsomer och spär ut whiskeyn med cola för att kunna dricka den.
Storekatten hetsäter Mjau och kräks litegrann. Konstnären jobbar på teatern all vaken tid. En vecka till premiär, då jobbar man dygnet om. Inget ont om det.
Jag har massor att sy men orkar inget. Ser eftertexterna på Hairspray. Köper julklappar på internet, kolla bloggar. Tänker att det finns så vackra hem och sörjer skilsmässor mellan människor jag aldrig kännt. Känns så synd. Vem det än drabbar.

Jag nyser och är ohjälpligt trött. Tar lillekatten och meswhiskeyn. Vi ska läsa deckare i sängen.

Självporträtt.

Jag blev tipsad. Om att när man har så tråkigt som jag har just nu. Och är disträ och ganska opepp. Så borde man googla sig själv. Man skriver "Regina är" i sökrutan och vipelivips! så hittar man världssnälla och delvis knasiga påståenden som folk skrivit om en. Gud så snällt. Och förvånansvärt fnissframkallande.

Exempel:
"Regina är ett kvinnonamn med romskt och latinskt ursprung"
"Regina är ett svenskkonstruerat, eldrivet motorvagnståg"
"Regina är världens sexigaste kvinna"
"Regina är mitt favorittåg!"
"Regina är fantastisk"
"Regina är rädd efter jobbet"
"Regina är som hon är idag"
"Regina är inte bara vackert utanpå med sin fasad i målat trä och vit puts"
"Regina är landets enda permanenta operaverksamhet"
"Regina är också skådespelerska, artist, poet, fredsarbetare, djurrättsaktivist och författare"
"Regina är en modern muslim"
"Regina är en vanlig biograf"
"Regina är en stad i provinsen Saskatchewan i mellersta Kanada"
"Regina ÄR Greta Garbo"

Jo jag tackar jag. Fjantigt. Men det håller en sysselsatt en stund.

Vet du vad tomten? Du kan stryka den där jävla önskelistan. Vi vill ha pengar istället. Mycket pengar. Typ bankrånsmängder.
Vi behöver nämligen helt plötsligt och alldeles ohjälpligt en ny soffa. Om senast enochenhalv vecka eller så. Basåduvete. Puss!