Framförallt är det inte klokt att jag inte ser Belle du jour ikväll, när den nu för en gång skull går på teve. Istället tröttflippar jag mellan en Helena Bergströmfilm och Animalplanet.

Jag skrev att lördagskvällen var mitt ostron, bara jag fick vila av mig matmagen...
Hur det gick? Njäera, inte så värst va?
Jag somna lite halvt på soffan och sen gick Konstnären och spela tevespel. Och jag kollar en halvbra film och lite bättre fotobloggsidor. (Hilda Grahnat for example)

Och nu har jag dippskvalpig mage och gråtvattniga ögon. Nyss såg jag en lemurunge på teven och började gråta för att den var så hjärtskärande liten och skrynklig och söt.

Jag sväller över av kakor och fiskburgare och vill mest sova kvällslur i ett varmt bad med lush-lukta-gott och sedan kokonga in mig i en goer joggingoverall...
Idag har jag inte mycket att säga. Så. Jag har knyckt en fylla-i-lista av Försök att inte se så snygg ut:

DAGENS VILL HA: en lille katt, som vanligt fast kanske mer än vanligt
DAGENS KLÄDSEL: sticketröja och raggsockor
DAGENS SMINK: nya Great Lash-maskaran
DAGENS FRISYR: rufs och ponnysvans, svart spänne
DAGENS HÄNDELSE: farmors åttioårsfika. Åttio rosor till födelsedagsbarnet och så mycket hembakat man orkar äta, och ännu mer ändå. Och så beslutade fasters lilla Sigge att jag inte längre är den farligaste i världen (det är numer Konstnären). Pjuh, I'm off the hook!
DAGENS LÅT: I'm a volcano, Konstnärens version
DAGENS PLANER: först vila bort paltkoman, sedan är lördakvällen mitt ostron!
DAGENS SAKNAD: var är våren?
DAGENS DUMMASTE: för tredje gången i rad glömmer vi köpa sqeezy-sylt.
DAGENS SJUKA: nedrans snuva!
DAGENS DROG: coca-cola och tulpaner
DAGENS ROLIGASTE: dagens ros till Världen är full av dårar i Blekan
DAGENS FAVORIT: farmor
DAGENS KÖP: pommes, chipsochdipp, tomater och toapapper
DAGENS HUMÖR: lördagsnöjd
DAGENS ORD: tack

Ambitionen var att äntligen dra en kabel, som mest skräpar, lite snyggt och lagom osynligt. Jag mördade pekfingret genom att slå det rött och svullet och bultande. Och nu är det ganska mört och oanvändbart och oböjbart. Konstnären fick göra klart. Jag är upptagen med att fixa is.

Här har jag varit de senaste månaderna.

Hit vill jag. Nu helst för jag fryser.

Dagen outfit består av kaninbyxer och Konstnärens morgonrock.
Jag har sovit så hemskt illa i natt. Därför bär jag fortfarande. Min sovskrud. Jag hoppas slumra till framför Lipstick jungle (fast egentligen vill jag inte för jag har upptäckt mot min vilja att jag gillar serien).
Jag släktforskar för mycket, dygnet runt!, endast små avbrott för micrade kräftsopperester och kanske en bloggläsning. Och så lördagspepsin medisochcitron.
I övrigt har jag väldigt lite för mig just nu och det är riktigt skönt. Att ha tid för släktforskning, blogg och Lipstick jungle.
Och så drömmer jag om våren. Och längtar så in i döden efter en liten kattunge.

Förresten är vi satans populära, Konstnären och jag. Jag har lämnat två återbud till ikväll. Synd på rara ärter, men det kan inte hjälpas. Vi ska ju bort. Kyss!

Det är nåt med vampyrer på teven och Konstnären blaskar akvarellfärg på nakna dansande kvinnor. Det brinner på bordet (ljusen) och min mage gör lite ont av alltför många svulstiga skaldjurssmörgåsar.
Det är en ganska långsam fredagkväll.

Jag tänker på tavelramar och att IKEA bor alldeles för långt bort. Och så klättrar jag i släktträd.

Kaffe med mjölk.

Jag ser Hem till gården när jag inte jobbar. Och stickar eller målar oftast. Det är det enda tillfälle då jag blir kaffesugen av mig själv. Helst spontant. Händer liksom aldrig annars.
Kaffe med mjölk hör till Promarkers, ullgarn och brittisk tevesåpa. Men.
Idag har vi ingen mjölk. Alltså blir det inget kaffe.
Svart kaffe är ju jävligt mycket mer hårdrock, jag vet. Men jag är mer 60's soul eller kanske svensk jazz.
Aja, min tisdags mittpådagenrutin tiltar rejält idag. Iallafall.

Äsch,  ni vet hur det är. Så mycket att göra och skräpaxeln krånglar och tvärvägrar. Jag har bara stickat (jag blev färdig förresten), fixat fruktsallad och vikt lite tvätt. Inte mycket mer.
Jag peppade på att baka brödbullar med soltorkade tomater, men så vart jästen för gammal. Blev inget med det.
Och så behöver vi ju såklart städa, det behövs alltidalltid, elllerhur? Men det är ju så mycket roligare när han också är med. Dammsugardansa till Im fram Barcelona är inget kul om inte Konstnären är hemma och kan skratta åt en.
Jag fortsätter vara tisdagstrött till klockan sexton eller så. Sen ska jag storhandla. Bannemig.

Härom dagen gick Världen är full av dårar upp för sista gången. Fullsatt såklart och pojkarna överöstes med beröm och tidiga tulpaner. Det borde bli en RevyRickard för Världen är full av dårar, det är det inte bara jag som tycker.
Dagen innan hade jag smygit i logen och hängt hemliga lappar när ingen såg. Hemligt hemligt! Under sistaföreställningen rusade vi som vesslor och fixade och donade och fick nästan kramp av att vara så jävla hemliga.
Efter applådtacket bjöd vi på öl, dumspexiga filurer och riktigt gott thaikäk. Heja oss! Och pojkarna verkade nöjda med både Sushi Smitts värdskap, den thailändska hemhjälpen (Regina rad na taley, Peter pad pai och Sylvi sad gai, Himmel så dumt!) och allt ätbart vi tryckte i dom tills de var mätta i evighet amen. Puss alla som hjälpte till och puss fina dårar!

Jag har fått en 60-talsräv av min mamma, utomjordiskt fint! I brist på bilder av mig i varmaste mössan i världen  bjuder jag på vackra Catherine Deneuve kaninpäls.
I övrigt har jag stickdille. Jag stickar och stickar. Det är allt jag gör. Nästan. Och så har jag toviga flätor.
Bob Dylan kommer på besök och Johnny Cash. Stämmer gitarren och sjunger om broar över mörka vatten. Jag lyssnar och myser och tänker litegrann på Star Wars och vackra tavlor man kan hänga upp och böcker man skulle vilja bläddra i. Somexempel Svensk skolflora av Krook och Almquist, eller Svenska formgivare av Carolina Söderholm. Eller kanske allra helst Lotta Lewenhaupts bok Bilden av modet. Ojoj!
Nu rusar jag på stan. Jag har lovat bort mig på fika med en annan Hanna än den Hanna jag fikade med för några dagar sedan. Jag saknar den Hannan ganska ofta.

Bättre sent än aldrig heter det ju. Och det tackar vi för. Såhär såg det ut iallafall. I Santessonska villan, då elva eller kanske tretton galna firade in nyåret.

Konstnären och hängslena.

Och jag och räven. Hej hej!












Jonna var kung på femstegscharader.


Så var den kvällen. Inga höjdarbilder men vem bryr sig om kamerainställningar när man äter världens bästa mat och har världens finaste personer kring sig. Och underbara bushundar att leka med.

Min kropp är motvalls idag. Jag klev upp, tvättade håret och hoppade i sängen så att Konstnären skulle vakna ordentligt. Och sen i soffan. Jag torka håret i handduken och knycktetillkanskeminnsinteriktigt så krasade det himmskt i nacken. Och nu har jag skitskitont i nacke-axel-skuldra och lite ut i armen. Himmel! och ledsenmun.
Konstnären gör allt idag. Inklusive kammar mitt hår. Dummadumma nacke-axel-skuldra och lite ut i armen. Inget ordentligt gjort idag. Eller jo, jag har köpt underkläder, sprungit på Sara och ätit fisk. Och fått ett underbart litet brev som jag inte vet än vad jag. Ska svara på, jag har några papper och kontrakt att skriva på. Först innan jag vet om när jag är ledig.
Och så kollar jag blocket.se efter nyheter men. Det är lite tunnt. Igår såg vi underbara kattbröder och jag hann bli kär och döpa dom till Ponny och Mus. Idag var annonsen borta. Såklart.
Så himla klart.

Färgkoordinerad frukost verkar vara grejen hemma hos oss. Pinnstolsbord likaså...

Jag ligger mjukt. Så här ser min utsikt ut. Välkommen hem lilla Karlstad, stanna gärna länge. För alltid.

Idag. Var vi. På IKEA och satt i nog varendaste soffa. Och jämförde sofftyg och färger. Och ringde hyresvärden före. Vi bestämde oss helt. Snälla värden tyckte vi kunde måla beiga fulsvartstreckiga väggar vita och vi tog en soffa som var grå. Som den längst in på snodda bilden ovanför. Finaste Karlstad. Fast som sagt en grå. Som råkade vara på. Rea, sån himla tur då! Och så köpte vi visst påslakan och annat med. Tänk så mycket som bara slinker med. Som man inte hittar förrn efter man betalat. IKEA är magiskt mystiskt.

Aja. Lyckans är vi iallafall. Och sömnig. Konstnären är på biografen och jag har huvudvärk. Jag väntar på honom och tuggar Smarties. Bästa choklan. Imorn är det nyår. Sov sött och Gott nytt. Kyss alla söta!

Jag tog inte särskilt många bilder. Dumma mig. Ni förstår jag hade alldeles för roligt. Inte ens förfesten med G, M och A. Fotograferade jag. Och jag som är så usel på det ändå. Att dokumentera alltså. Nåväl.
Hemkomsten! Juldagsbaluns på Lokstallarna. Årets baluns. Jag dansadansadansade, surplade hejochvälkommendrink och en konjak till kaffet. En del var stupfulla men jag hann inte med. Det hände för mycket skoj och alla jagmenaralla! var där. Och så finklädda! Och man måste hinna hälsa runt. (Där var så mycket folk att jag såg inte ens alla fast jag visste att de var där.)
Lyckohjulet med röda körsbär var det finaste jag sett. Och champagnen var den mest eftertraktade vinsten tror jag. Eller det fanns många stora vinster. Men den jättelika dockan eller loungemöblemanget jag hoppades innerligt att jag inte skulle vinna.
Jag gick nog hem vid kanske fem. Strålande kväll, tacktack! Dagen efter åt vi pizza.

Sådana tumvantar man hade som liten. Muminmuggar. Nästan en halv soffa. Kaffe och te. En vacker klänning. En ny börs. Roliga filmer. Doktor Glas och Alfahannen. Roliga och lite oroväckande familjefotografier. En skrivbok. Ullsockar. Vackra armband. Promarkers! Röda tofflor. Värme. Kärlek. Och mat.
Det är väl det jag fått i julklapp, och lite till. Av mig själv fick jag Kvarteret Skatan på box.

Jag hann med att fira tre jular på samma dag. Inte illa. Julbrunch med gräddtårta hos morfarn med stora skägget. Min morfar har helskägg och långt bakåtkammat hår. Och ser ut som en Dramatenskådespelare av rang. Fantastiskt. Morfars Annie fick en boll. Hon var lyckligast av alla. I världen. Så fin, lilla raggstrumpan.
Hos mamman och pappan öppnade vi hundra fina klappar och mosade i oss massa julmat och choklader och såg teve. Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson. Och efter det. Mer julmat. När Konstnärsfamiljen premiärjulade på Terassvägen. Huj! så mätt. Men nöjd. Och Oogachakka som vi. Spelade hela himla natten. Det spelet köper jag snart.

Jahaja. Goder juler. Lite sådär i efterskott.

Jag blir så sur. För hur många böcker jag läser om den där himla kameran så blir det ändå aldrig på bild, som jag ser allt med mina ögon. Jag vill fota julen i hemmet. Men det vetitusan. Värmen saknas liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju att ni ska se det jag ser. Hur det ser ut när jag sitter framför brasen. granen pyntad och tänd. Alltså perfekta bilder, eller ingen alls.

Tack förresten, Gust och Konstnären för klädnadsassistansen, ni var ganska odugliga, men hjärtliga!
Julklappshandeln är klar. Mamma var gott smakråd och pappa valde den allra sista. Tack till er med. Finafina.

Jag slevar cous coussallad och tänker att jag nog redan ätit nog mycket för att snart kasta upp. Men det är så gott. Och jag är grym på cous coussallad.

Jag vet. Och alla som inte lever under stenar vet också. Att Verateaterns Världen är full av dårar är riktigt bra skit. Sveriges senaste stjerneskud på myshumor- och magknipskratthimlen hade premiär den tionde december. Jag är stolt och saknar ord. Dom är otroliga, fina Vera, det finns liksom. Ingen hejd på begåvningen. Och Konstnären, han är bäst av dom alla.
Själv jobbar jag i biljetteriet. Säljer på dörren och tar emot allt smicker och beröm efteråt. Det känns fint. Och jag gör det gärna.

Just nu är det juluppehåll. Fyrafem dagar efter jul kan man se föreställningen igen. Och efter det. Nypremiär i jaunuari. Biljetter finns på www.teatersmedjan.se/darar eller hos mig på dörrn en timma innan insläpp.
Alla borde se. Det här är årets julklapp. Slutpratat.